Francese

Igår skulle Lisa iväg så jag fick hennes telefon, skulle svara om någon ringde. Ringde två italienare först, och bara där är det läskigt. Dels för att de inte förväntar sig att någon utländsk ska svara på samtal på ett italiensk företag - så de pratar supersnabbt. Samtidigt så pratar de ju dålig engelska så det är ju inget alternativ. Jag hade full sjå med att försöka uppfatta deras namn och namnen på de som de skulle prata med. Sedan ringde det igen;

- Met buonasera,
- Mummel, mummel, mummel
- Si?
- Mummel, mummel, Lisa?? , mummel
- Mi dispiace, Lisa non c'è, (Tyvärr är Lisa inte här)
- Mummel, mummel, frans, mummel
- Jaahaa! Öhm, öhm, öhm..
- Mummel
-ÖÖn moment, s'l vous plait!! (och här håller jag för luren och försöker vara tyst när jag halv-vrålar desperat "JEAAN-PIERRE??!!" som kommer till min räddning med ett otroligt förvånat uttryck).

För honom gjorde det ingenting, han förstår att jag är nervös när jag svarar i telefonluren. Han har ju också varit ny i det här landet. Att behöva tänka på ni, och alla andra tal-regler är läskigt. Surt att mina två års studier i franska (i 8:an och 9:an på högstadiet) inte resulterade till bättre förmåga än s'l vous plait..men men che cosa posso fare (vad kan jag göra) liksom..?

Det här var det första av tre franska samtal jag tyvärr svarade på. Löste sig ungefär på samma sätt som det första.

Sedan svarar Jean-Piere EN gång i luren, OCH DÅ ÄR DET EN ENGELSMAN...!! Vad är oddsen, av mina tio samtal var 3 franska och resten italienska. Han svarar en gång på den centrala linjen och det är en engelsman...? Merde.