Adesso

Kul med kommentarerna i förra inlägget. Fick mig att spinna vidare ytterliggare. Jag har ju som nämnt börjat leva i NUET utan att tänka framåt. Men det är svårare än vad man tror, så i det här inlägget kommer jag tyvärr att bryta det... :)

Så här ser jag framöver; mitt kontrakt går ut sista december, vilket såklart innebär att inkomsten i Italien upphör. Jag bör veta i höst huruvida de vill att jag stannar eller ej, och OM det kommer med ett erbjudande om förlängning kommer jag definitivt att överväga det den stunden. Eller vem vet, jag kanske är less redan i höst..

Jag skulle aldrig fortsätta bara för pengarnas skull, eller om jag säger såhär; jag gör inte det här för pengarna. Visst är pengar nödvändiga för att jag skall kunna leva här, men samtidigt är det inte euro jag suktar efter mest i detta land. Det är såklart utlandserfarenhet, språket och att få göra något nytt. Pengar kan jag tjäna i Sverige, MER pengar kan jag tjäna i Sverige. Alessandro har helt rätt, här är lönerna usla. Jag sitter trots allt på kontor med ansvar och 40 timmars arbetsvecka, men lönen är inte därefter (inte med svenska mått mätt i alla fall..) dock mer än 1000 euro tack och lov.

Men om man bortser från pengar, visst får man mycket av att vara här ändå. Jag fixar italienskan lätt nu och har redan börjat halka runt med konjunktiv (hade jag aldrig trott), lärt känna människor och ett nytt lugnt sätt att leva. Jag vet att det här inte är allt jag söker i livet, jag vet att jag behöver mer, att jag behöver karriär, inspiration och utvecklingsmöjlighet, och det kan jag inte hitta här (dvs på mitt företag) så jag kommer inte att vara kvar här för alltid. Men för stunden så har det ju löst sig granska bra, och jag njuter av att leva livet lite annorlunda för en stund.

Jag vet att jag bara kommer att stanna så länge jag ”får mer än jag ger” dvs, så länge jag inte står och trampar på samma punkt varje dag. Idag är jag långt ifrån färdig, men jag vet att det kommer komma en dag då jag kommer leta efter nya utmaningar, och då lämnar jag Morbegno. Men det är då det, och det här är nu. Det är dumt att drömma vidare framåt utan att uppskatta det nuvarande.


Så vi sätter framtiden ”on hold” och fokuserar på idag.