tisdag, juni 30, 2009

L'appartamento

Nu är man fattig då. Usch. Eller nja, fattig är jag väl inte, men mindre rik ;)

För nu har jag lägenhet! Idag var jag iväg och pratade med "Padronen" över huset och signade kontrakten. Vi signade, han gav mig nycklar, visade mig allt och plockade in stålar.


3 månaders hyra i deposition = 900 euro

1 månads hyra = 300 euro

kontraktpris = 70 euro.


Ja, ajj, kändes tufft att ge över så mycket euro. Sedan kan man ju ifrågasätta säkerheten, och tro mig, det har jag gjort. Jag har alla hans personuppgifter, två par nycklar till lägenheten (som funkar, jag har testat) samt kontrakt. MEN ändå kan man känna sig lite osäker, när man betalat ut så mycket pengar till någon okänd. Dock har jag träffat honom vid tre tillfällen, och har referens m.m. så det känns riktigt bra. JAG HAR LÄGENHET :)





Blir fortfarande inte klok på hyror och sånt här. Man betalar hyra, men utgifterna tar absolut inte slut där. Sedan ska du betala värme, el och gas vid sidan av såklart, och även där skiljer det sig på olika sätt. That's life. Roligt i dag i alla fall, då jag fixade "gas-abonnemang" så strulade han till det. Jag skrev på och allt och på vägen ut så såg jag hur han hade skrivit mitt namn..men haha!! "Miranda Svezia". Klingar lite snyggt faktiskt, men kanske inte funkar i längden. Gör om och gör rätt kära gas-abonnemangsfixare.

Sedan fick alla sina länder som efternamn på jobbet; Celia Portogallo, Jean-Pierre Francia, Miranda Svezia och Silvia Italia. Fint va?!

Papà fa 53 anni oggi!

Congratulazioni!!!!!!!!!!!!!

Mi tira sù!

Om man känner mig vet man att jag dyrkar kaffe (läs: beroende) och att jag får i mig ett antal koppar om dagen. Jag har dock trappat ner rejält, ibland kunde jag slänga i mig minst 7-8 koppar bara i farten. Då i en härlig blandning av espresso, brygg och blask från pressbyrån. Så jag kapade bort brygget och blasket och behöll det riktiga kaffet.

Hemma i Sverige har jag en sån här baby, men här i Italien är det mockabryggare som gäller.

Åh den där underbara känslan när det känns som en dimma i huvudet, i med kaffe och allt klarnar upp. Jag ser framför mig hur en massa moln ersätts av klarblå himmel inuti mitt huvud...

Så snart tänkte jag inhandla en egen liten mockabryggare. Finns ju oftast tillgängligt i de möblerade lägenheter som man hyr. Men då är de ju inte så gulliga (som jag vill ha)! Man ska väll unna sig lite ibland, och varför inte mysa till med något sånt här härligt..?


Eller den här varianten. Otroligt cool design.
Sedan finns ju även den här varianten av "på spisen kaffe".

Den här blev jag också förtjust i!
Eller någon av dessa. Färg vill jag ha!


Någon som har en cool mockabryggare är Johanna. Hon har dessutom gjort en guide till hur man använder dessa härligheter. För er som aldrig använt en mockabryggere (skäm på er!) kan ju ta och lära er.

måndag, juni 29, 2009

Modern teknikbutik i Morbegno



Nja, inte riktigt som min gamla arbetsplats Onoff..

För alla er som knappt har kunnat tänka på annat sedan ni läste mitt förra inlägg...

... så gick det bra!

(Med bara en nypa ironi..)

Telefono

Jag är lite nervös. Vi har ju en växel här på jobbet som de flesta samtal går till. Dit ringer i stort sett alla, men framförallt italienare. De som svarar är tre av mina kollegor men min kollega Christina kom och frågade mig om hon kunde koppla de även till min telefon. (Shitt!) Hon hade redan talat med chefen som hade givit klartecken. Ja, så det är såklart hon kan koppla det, "måste ju ändå lära mig".


Men oj, nu sitter man och funderar på när det ska ringa här. Haha man vill ju inte verka allt för blåst där i luren, men man är ju absolut inte van vid att hantera sådana här telefonsamtal. Kul men läskigt. Hoppas jag lyckas svara på de engelskpratande samtalen..

Nu har jag memoriserat massa efternamn på mina kollegor i alla fall, eftersom det är det som används främst och pluggat in lite fraser som "Var vänlig vänta" eller "Jag skall koppla dig" eller "Han är upptagen för tillfället". Blir skoj att strax sätta min kunskap (och språkförmåga) på prov.

lördag, juni 27, 2009

Helgen är här..

...och värmen med! Enligt de härliga metrologerna (mina kollegor) skulle det inte bli strandväder nu idag, så vi bokade in ett äventyr till marknaden i Morbegno. Dock blev det snabbt skollhett och 30 grader så svetten började drypa. Inget man klagar på i alla fall :)

Här pósar vi med några av dagens shoppingfynd. Först ut; Mirre med nyköpt bh 2,5 euro! (och nej vi var inte ensamma på stationen)

Josse visar upp en spänd triceps och en dyr läsk, 1,5euro

Linnea bär en ruskigt snygg väska som prutades ner till 23 euro.

Det var lite smått; annat som inhandlades var tröjor, parmesan, byxor, skjorta m.m. Vi förtjänade kaffe!!










Sedan blev det stranden i värmen. Älskade sol, hur ska jag någonsin klara mig utan dig...?




Nu är tröttheten över oss. Blir kanske liten vilopaus strax :)

fredag, juni 26, 2009

Tre små brudar

Nu har äntligen helgen kommit :) Lite pix!





Josse & Linnea på tåget.





Lite aubergine-bruschetta!













Sedan blev lite barn igen ;) Jag vet inte hur vi började men Josse nämnde att det kunde bli roliga bilder om vi hoppade ner från bänken...













Dagens italienska uttryck är...

...mitt senaste favorituttryck Mica male!

Det är svårt att i ord beskriva vad det egentligen betyder men det är positivt. Man kan lägga till Non é framför mica male så blir meningen mer komplett : Non é mica male! = Kan betyda allt från "Det är väl inte så dåligt" till "Jävligt bra" (vad jag har förstått i alla fall ;)

Så om du vill tilläga något positivt i italienska sammanhang är det detta uttryck du ska använda. Någon säger "Ja, vädret var ju inte så dåligt" så kan du svara "Beh, si, non è mica male" som ett nedtonat "Visst, de lugnt/hyffsat/okej".

Eller om någon annan säger "Ja, imorn kommer lönen!" så kan du svara "Si, non è mica male!" med ett hurrarop så betyder det "Ja, jäkla bra!" eller "Ja, det är ju fan inte dåligt!". Ursäkta svordomarna..

Regel; så länge du ska säga något positivt (mellan skalan okej och världsbäst) kan du alltid använda Mica male!

Sedan får ni komma ihåg att jag är ju appena venuta in Italia (just kommit hit) så min kunskap är ingen riktigt italianos kunskap. Jag är ju italiana falsa dvs. falsk italienare.


Bild från Universita per stranieri där jag gick italienska kurs september 2007.
L'insegante Miranda.


Varför jag har börjat skriva några ord här och var på italienska är dels för att förbättra min skrivna italienska samt för att roa er därute som jag vet läser och kan/vill lära er italienska. Om sådant uppskattas kommer det säker bli mer skriven italienska i framtiden! Let me know :)

Sisterhood

Jag är inte ensam längre! Jag har två tappra soldater vid min sida vid namn Josephine och Linnea a.k.a tvillingsyster och nära vän :) Yes dessa kära kom med flyget igår, och jag hade gömt nycklarna lite vackert men satt ändå hela dagen på nålar och stressade upp mig för att jag var rädd för att någon annan skulle hitta dem, bryta sig in och stjäla alla mina saker. Så var det förstås inte utan de hittade nycklarna, kunde ta sig in i lägenheten efter flyget, byta om och gå och lägga sig på stranden, ringa mig i kontorsstolen och reta mig med sitt strandäventyr! Ja, igår ville jag bara att dagen skulle gå så jag fick prata lite med de som känner mig bäst, och som jag pratade; Josse sa till slut att det var konstigt för henne att inte vara det "pratiga" och de åt upp middagen långt innan mig. Min mun gick nog lite i ett. But can you blame me?

I morse var det tungt att ta sig upp 6.20 och tyst som en mus klä om och fixa mig. Väckte båda två ganska enkelt, men till deras lycka behövde ju inte de gå upp, sätta sig på tåget och åka till jobbet (som en annan tvingades göra). Ikväll kommer lyckan vara stor då jag inte bara får vara med dem, utan har dessutom hela helgen att se fram emot massa härligheter. Här ska det levas i varje minut! Strand, kaffe, mat, shopping, marknad, glass, sol, böcker och annat underbart i en salig blandning. Non é mica male!

torsdag, juni 25, 2009

Utlandssvensk..

ska man titulera sig som det nu eller? Vad är det egentligen, ett annat ord för invandrare? ;)

Nu har jag skapat mig en dräglig situation i alla fall;

- italienskt id-nummer
- arbete & lön
- bank-kort
- lägenhet
- abonnemang på mobilt internet

Wow. Börjar nästan svettas, nu kan jag inte längre vända hemåt och tänka att "det var kul så länge det varade". Nu är jag propio fast, på gott och ont förstås! Quindi får man ha blicken i nuet och sluta tänka framåt och bakåt.

Som tur är har jag ändrat mitt svenska tidsperspektiv. Jag har slutat tänka på allt som gjort och allt som måste göras. Framåt och bakåt lämnar jag för en stund. Det är såklart att man inte kommer ifrån det helt, det är trots allt ett måste att ha i huvudet MEN jag försöker verkligen att bara tänka NU just nu. Göra så mycket av situationen som möjligt, lära mig, växa som person, utvecklas och mogna. Inte hålla på och tidsbestämma resan/jobbet utan istället vara förväntansfull och se var det leder. Det kan leda hem eller framåt, eller bakåt, eller sidleds... vediamo.

Time will tell...

Funderingar (varning: generaliseringar)

Det där med det italienska livet. Nu kommer lite funderingar som jag vill sätta på pränt, dock är det många slutsatser som jag har gjort med ögonen som ser utifrån, så en del är generaliseringar som absolut inte stämmer på alla men generaliseringar kommer ju någonstans ifrån.. Måste tillägga att jag egentligen inte är ett fan av varken generaliseringar och stereotyper men jag kommer ju inte undan om jag ska filosofera lite över andra, eftersom alla inte kan dras över en kant.


I alla fall, jag har säkert gnällt lite på unga italienares oförmåga att jobba, tjäna pengar, betala hemma och deras kärlek till att parasitera på föräldrarna tills de fyller 30.

MEN nu har jag ju börjat fundera. Dessa italienare kommer ju få barn kanske vid åldern 25-35 år och då är ju de fast, i den mening att de kommer att ha en unge (läs: snorunge) de ska göra allt för tills denna person fyllt 30. Så man gör inget fram tills man helt plötsligt gör allt. Sedan när man tar hand om ungarna så ska ju de gamla föräldrarna också tas om hand (kanske även flytta in, vem vet?), och ofta ska alla försörjas på 2 löner, eller i värsta fall 1 lön. Hur tusan kan man gå runt om man är ett föräldrapar med två söner i 30-årsåldern på en lön? Just detta exempel är en av mina kollegors liv, och jag vet att inte ens min kollega (28 år gammal och jobbar) inte betalar ett skvatt för mat och husrum hemma.

Nej visst unga svenskar får ta studielån och jobba hårt sedan 15-16 års ålder men vi får så mycket mer, vi får frihet att göra vad vi vill, känslan av att ansvara för sitt eget liv och sin egen framtid. Inta lusa av föräldrarna. Ja, vi kommer också göra allt för våra barn MEN vi kommer att ge de friheten att ansvara över sina liv och sina ekonomier.

Man talar ofta om hur mycket mer familjer betyder här nere och det kanske är sant att man umgås med familjen mer, äter middag ihop osv men man har ju inget val, ungarna måste ju få mat... skämt å sido, jag tror inte riktigt på att man blir närmare sin familj här utan det är personens fria val att bestämma hur pass mycket familjen betyder för en och den tid man vill spendera med dem.
(En intressant artikel här, skillnaden är förstås att barnen faktiskt bidrar..)

...sedan är det ju såklart att även jag skulle ta hand om mina föräldrar i ett sådant skede att de behöver det eller ta hand om mina ungar tills de är 30 men vid valet och kvalet mellan svensk och italiensk uppfostran är jag så lycklig över att jag är svensk. Trots kylan och bristen på bra placeringar i fotbolls-VM är valet självklart för mig.

Jag minns hur mamma och pappa berättade när vi var små att enda anledningen till att de valde att bosätta sig permanent i Sverige istället för Italien var för att mamma hade fast jobb. Åh så surt vi tyckte att det var. Vi hade ju kunnat vara italienare och allt vad de innebär. Tack mamma och pappa ni gjorde rätt :-) annars hade vi väl bott hemma 10 år till alla tre..

Såklart man sedan kan säga att om jag nu ska gnälla och klaga på italienska livsstilen så kan jag ju lika gärna åka hem, men så det är ju med allt; alla är olika och man måste acceptera det. Sedan måste det ju vara okej att filosofera och tycka kring olika livstilar. Dels av nyfikenhet men också av stolthet och glädje för den sortens uppväxt man har haft.

tisdag, juni 23, 2009

Italiensk parkeringspecialitet


Igår när jag vandrade runt i Varenna började jag fundera på italienarnas oerhörda förmåga att parkera roligt. Eller kanske brist på respekt för andra bilar? Jag har sett riktigt tokiga parkeringar hittils, dock blev det inga helgalna på bild igår men underhållande ändå.

Jag spinner vidare på Johannas inlägg om härliga parkeringar. Annat kul att läsa om italienska parkeringar är på Permanent formsvacka.

Här har vi en klassiker. Varför ska alla egentligen stå med nosen åt samma håll? I dont know. Inte italienarna heller.


Äh... kommer man TYP in så funkar det va? Vem bryr sig om hela häcken är ute..


Jag älskar den här. Visar bara hur desperat man är när man hittar en parkering. DEN ska man minsann ha! Med tanke på min egen jakt på parkering förstår jag. Att dessutom alla parkeringar verkar vara gjorda för små Fiater och Toyotor gör ju inte saken lättare.

Det är alltså bara att göra det bästa av situationen :)



Jag surfar på vågen igen

Tågen är glada att se mig i Italien igen (eller är det bara jag som ser ansikten??)..

Försökte vara med på bild men det sket sig. Antingen så såg man sjön eller mig, valde att publicera mig själv trots att jag inte är super-egokär..tänkte att ni har säkert tröttnat på bilder på sjön ;)


Och sedan har jag även hittat världens cooolaste underklädesbutik!!
PIPPI CALZELUNGHE betyder ju PIPPI LÅNGSTRUMP!
Den här underbart roliga butiken (det vet jag iofs inte men med ett sånt namn så kan man ju inte vara annat) ligger precis bredvid min nya lägenhet!

Vet ni vad förresten?! Jo nu har mama internet! Jag stod en stund i butiken utan att riktigt kunna välja mellan laddningbart mobilt bredband eller abonnemang.

För laddningsbart behövde jag pröjsa 89 euro för dosan (innehöll dock 100 h internet första månaden) och därefter laddade man på med 20 euro varje månad för 30h. Ville jag ha 30h till skulle jag behöva betala ytterliggare 20 euro. Kom fram till att det blev i runda slängar ca 210 euro tills året slut om jag laddade en extra gång.

Med abonnemang kostade 10 euro i månaden i 24 månaden för 30h/mån. Då ingick dosan. Ville jag ladda på 30h till kostade det bara 10 euro. Vi pratar om minst 240 euro, fast då på 24 månader.

Trodde ärligt talat inte att jag kunde få abonnemang. Har ju själv sålt alla möjliga abonnemang i Sverige, digitaltv, mobilt bredband, mobilt, vanligt bredband osv och de brukar krävas inkomst i landet sedan föregående år, UC och jattijatti. Men det visade sig räcka med mitt italienska id-kort, pass och VISA kort! SWEEt!

Så det blev abonnemang. Visst känns det konstigt att abonnera upp sig i 24 månader, när jag absolut inte vet var jag är om ens 12 månader MEN priset kändes som det bättre. Och jag har ju ändå tankarna på att återvända till Italien, kanske plugga i Perugia, eller på semester m.m. och då kan det ju komma väl till hands med ett abonnemang. Dessutom är 10euro i månaden ingen större summa som bits i plånboken. Att pröjsa upp 90 euro idag känns trots allt mer.

Vem vet kanske kan göra det till en affärsidé? Hyra ut min dongel till polare som reser till Italien och vill ha internet. Haha åka och förnya vartannat år :) Vad säger ni? 100kr för en vecka, någon?

Sedan måååste jag ju bara visa hur oerhört snygga mina härliga teknikprylar är. Visst det har ingen betydelse...eller jo.
Utseende har betydelse, I know, så mycket tekniskt som jag har sålt. Folk väljer teknik som med allt annat, med ögonen. För mig var det dock en ren slump att TIM körde med donglar i svart/rött. Ser ju ut att vara gjord för min dator!
Nu ska jag njuta lite av min frihet på surfvågen!



Positiva sidan..

... hos mig finns kvar. Upptäckte att det varit en del klagomål i inläggen. Nu lägger jag om.



Det är komiskt att jag hittils inte har hittat Bacio här i Italien. Jag har inte letat supermycket men de två gånger som jag letat har jag inte hittat det. På en godisbutik hade de bara Lindt choklad och på den andra hade de bara chokladkakor.

Sedan fikar jag i Stockholm och de första jag ser är en Baci. Tar en såklart.

För er som inte känner till Baci är det underbara chokladbitar med hasselnöt som smälter i munnen. Dessutom får man ett kärleksmeddelande/visdomsord i varje bacio och därav namnet Bacio = puss. Jag har dessutom varit på fabriken (och ätit en himla massans baci) som ligger i utkanten av Perugia.

Semesterproblem

Som ni vet så var jag ju i Sverige och jobbade i två veckor precis. Satt med de två cheferna igår och diskuterade. Det är ju planerat att jag ska tillbaka i slutet av augusti också och förmodligen till Tyskland i början av september. Allt detta känns ju förstås jättekul och häftigt, att man blir skickad till olika länder i arbetet, med betalda lunacher och hyrbilar MEN igår började de prata om att jag kanske borde vara i Sverige hela augusti...! Innombords så slogs känslorna litegrann. Visst skulle det vara kul att vara hemma i Augusti, alla har semseter men å andra sidan ska jag ju inte vara i Stockholm hela tiden och jag ska ju jobba dessutom. I vanliga fall är man ledig hela augusti här i Italien men av jobbskäl så skulle det vara smidigt om jag jobbade i Sverige den månaden...MEN MEN EMN ....jag vill ju sola och bada och leva italienskt semesterliv i Italien i augusti...



Vi får se vad som händer, jag tycker fortfarande att det är smidigare om jag bara är i Sverige i slutet av augusti med kollega, känns mer tidseffektivt (plus att jag får två veckor lediga i augusti).


Det här är problemet när man inte riktigt vågar fråga om sådana typiska saker som semestrar. Det är såklart jag har frågat kollegorna och de säger att ”alla” tar semester i augusti, well apparantly not..?


Såklart jag VÅGAR fråga men igår när jag satt med cheferna och de för första gången säger att jag har gjort ett bra jobb (de är lite mer sparsamma med beröm i Italien har jag märkt), tänker jag inte börja tjata om att jag ska minsann ha semester i augusti, inte fan kan de skicka mig till Sverige för att jobba!





Lite motstridigt blir det här, samtidigt som det är kul att åka så skulle jag ju lata mig och njuta av värmen och ledigheten, åka till olika italienska städer, kanske en snabbis hem till Stockholm (ej i jobbet), vara med Markus osv.





Nej jag ska lösa det här. Optimalt vore ju om jag fick semester sista veckan i juli och två veckor i augusti, (men mycket går ju vägen för mig) så frågan är om jag får som jag vill..? To be continued.



(Och jag vet att jag egentligen gnäller på en skitsak. Jag är ju överlycklig över att överhuvudtaget ha fått det här jobbet. Men med det kommer ju dessa i-landsproblem...)

L'internet

Ojdå, jag har ingen internet i Varenna längre. Eller; jag kan inte längre tjuv-låna internet från någon annans router längre. Misstänker att routern var Elisas på våningen över men hon flyttade i samband med att jag var Sverige, så nu är det ingen som skänker mig dessa härliga små trådlösa strålar!

Nu nu får det vara slut på tjyvandet, måste skaffa mig en dongel med lite surf-kapacitet. Blir på utflykt efter jobbet I guess. Kändes oerhört surt att komma hem igår och upptäcka att min kontakt med omvärlden hade raderats (överdrivet I know) så jag fick sysselsätta mig med att packa upp och kolla på film (Twilight).

Jag är inte beroende av internet.. eller jo det är jag :)

måndag, juni 22, 2009

Händelserik hel**etes resa..

Förr gillade jag att flyga men nu innebär flygande för mig en hel del stress. Inte själva flygandet i sig, utan bara ta sig till flygplatsen och ifrån den. Det känns som om det alltid kommer att gå åt helsicke, att man har en massa övervikt, att man inte hinner med, att man missar bussar m.m. TROTS att jag alltid har god tid på mig, och har alla papper med mig. Men ändå STRESS....

I alla fall, ingår reste jag från Skavsta till Bergamo ganska smärtfritt. Hade fina marginaler på bagaget 14.8kg incheckat (maximalt 15kg) och 9.8kg för handbagage (maximalt 10kg), ingen smärta här alltså. Flyget gick och det var lugnt, sedan framme i Bergamo. Här visste jag att det var tight till tåget och var tvungen att ta en taxi, den fick företaget stå för så det kändes inte så farligt. Men ändå, kunde inte låta bli att uppröras över priset (20 euro för ynka 10min i taxi??) men lugnade ner mig efter ett tag. Skulle ta tåget 21.09. Kom dit 21 och ser att tåget är 20 min försent (helveteee!!) det hade jag ju inte tänkt på.. och jag som skulle byta i Lecco! Visst kan jag ta nästa tåg, men det går ju klockan 06 imorgon.. så missar jag tåget i Lecco så är jag fast.

Ser över möjligheterna, och inser att det är bara att vänta och hoppas på det bästa. Återigen ljuder högtalarna om försening.. 40 MINUTER! Nej!! Jag och några damer sitter och tittar på varandra i desperation. Jäkla italienska tåg.

Väl på tåget känner jag stressen i hela kroppen. Vad tusan ska jag göra? Får väl åka taxi från Lecco till Varenna, jäkla summa det blir. Börjar leta efter hemmanycklarna i väskan och de finns inte, stressar upp mig igen, och gräver som en idiot i väskan, känner hur det biter till i handen, har lyckats köra mer handen och skurit upp mig på rakhyveln! Tar upp handen ur väskan och blöder så jag fläckar ner tåggolvet.. 6 italienska små damer i vagnen kommer springandes med näsdukar och säger "Signorina, poverina!!" Blir snabbt omhändertagen och får ett överflöd av näsdukar. Så himla fina! Känner mig dock ynklig men tågstressen och det faktum att jag inte hittar mina nycklar.

Några damer börjar fråga mig "Men är du ensam? Var ska du? Hela vägen till Varenna? Hur gör du om du missar tåget?" och känner mig liten och ynklig. Sedan är det en som kommer "Men de där ska till Mandello, de ska också med ditt tåg, jag går och pratar med de" och hon springer iväg och pratar med dem och kommer tillbaka "Kom kom med dina väskor, sätt dig med dem, de har ringt till det andra tåget". Hjälper mig med väskorna, så himla fina italienska små-gummor som löser allt för mig. Mitt nya gäng är ett till pensionärsgäng som tar emot mig "Stackare, har du skadat dig, sätt sig här, du ska till Varenna? Vi ska till Lierna, det är en station innan, åk med oss så är du säker..." Vi börjar prata och de har fått konduktören att ringa så vi hoppas, hoppas att tåget väntar på oss. När vi kommer fram till Lecco ser vi ett tåg och jäklar vad vi springer->nerför trappor->uppför trappor->uppför andra trappor->osv. tills vi når rätt perrong och slänger oss in på tåget. Någon halv,minut senare åker vi! Dessa damer, så små, gamla men oj vilken fart det var på dem! Jag konkade ju på 25 kg så jag hade det ju rätt tufft själv.



Andas ut. Vi är på tåget! Vad nu då..? Jo var tusan är min mobil? Börjar rota runt i packningen med den friska handen (undviker rakhyveln) och hittar den inte! Jag kan väl inte ha tappat den där vi sprang..? Det är inte sant!! Känner att nu är det enough..tills jag hittar den och kan andas ut en stund till. Sedan känner jag stressen angående hemmanycklarna. Mina nyfunna pensionärsvänner undrar vad jag letar efter och jag ser medlidandet hos dem när jag berättar att jag inte hittar mina hemmanycklar. Tillslut slänger jag upp resväskan på en bänk och öppnar och rotar runt OCH HITTAR MIN NYCKLAR...!! Åh jäkla facket hade det gått hål i så nycklarna hade åkt ut bland allt annat tjaffs. Sätter mig ner i sätet och är redo att svimma va stress och trötthet. Mina nya vänner blir minst lika glada (hade förmodligen bjudit över mig att sova om jag inte hittat nycklarna, sådan godhet träffar man inte på i Stockholm). En kvinna ska ännu längre med mig så jag sitter med henne hela vägen till Varenna.

Av tåget och kånkar 25 kg en kilometer till lägenheten. Upp upp uppför trappor och in. Hade inte blivit förvånad om dörren var uppbruten och datorn stulen (eftersom allt verkar gå fel) men som tur var var lägenheten precis som jag lämnade den.

Ner på sängen. Sova.

Nu sitter jag på jobbet. På 15min i morse lyckades jag duscha, sminka mig och slänga i mig en kaffe. Måste vara något sorts rekord. Men jag tänker inte missa tåget och komma sent första dagen efter resan.

Ikväll ska jag sova ännu mer.

lördag, juni 20, 2009

Hur ska man...


...fè tiden att ràcka till sè man har tiden att blogga ocksè?

Har ètnjutit ett dygn pè landet med inget annat àn àtande :) Mat àr gott!

Imorn bàr det av till Capuccinoland igen och det kànns bède jobbigt och bra. Bra av den anledning att jag trots allt bòrjat fè in rutiner dàrborta och att vàrmen gèr att finna. Sedan àr det sèklart tufft att làmna mina kàra hàr hela tiden, det àr faktiskt kànslomàssigt jobbigare àn vad jag nègonsin trodde att det skulle vara..

Men nu kommer ju min àlskade syrra och àven min vàn Linnea pè torsdag och ger mig sàllskap och jàvligt kul ska vi ha!!

Arrividerci Stoccolma!