Varför väljer alltid himlen att öppna sig när jag är ute och springer?

Ja, fördelen med det är ju att man inte direkt latar sig.

Stack ut på starka ben efter jobbet. Piadinor är the shit, ger bra med energi. GPS ville inte vara med idag så jag tänkte mig ca 50 min i bra tempo. Pulsar på bra och glömmer jobbstressen, peppar mig och självförtroendet ökar för varje steg. Många gånger är det just här min mentala omladdning sker. Jag peppar mig med att jag är grym, klipsk, stark osv.

Kör på i ganska rejält tempo i 25 minuter innan spöregnet kom... och jag ska kuta hem hela vägen igen - i spöregnet. Varför varför ska det alltid spöregna i Italien? Varför är det inte den där underbara duggregnet som vi har i Sverige? Här öppnar sig verkligen himlen.

Men jag ökar och jag kutar som en idiot för att vara ärlig, kör intervaller hela vägen hem och får en rejäl styrkesjuts av regnet - älskar regnet! Gör en helomvändning och blir bara starkare och starkare i regnet. Peppar mig med att jag är allt bra stark jag, iron man here I come!

(En dränkt Miranda är hemma igen)

Hemma efter 40 min, så skalade av 5 min på tiden hem. Ganska rejäl kapning med tanke på att jag hade ett riktigt bra tempo redan från start.

Nu är jag hemma och äter upp det sista sm finns i kylen, och lyssnar på det härliga spöregnet därute. Blir lite italienskdubbad film snart ;)