Varför lyckas aldrig jag att hitta?

Eller; varför lyckas jag alltid att virra bort mig? Alltid alltidddd

Jag skulle minnsann ta mig till Colico med cykeln idag, bara 20 km har jag fått höra. 20km, äh det är väl ingenting? Tänkte jag i alla fall, mittt dumma fån..

Enligt säkra källor skall det finnas en pista ciclabile, cykelspår utan bilar hela vägen till colico. Cyklade dit där "säkra källor" pekat ut den, och stack iväg på den med relativt trötta ben efter löpningen igår. För att göra historien kort, kom fram till en återvändsgränd mitt inne i skogen (wtf???) och vände tillbaka till Morbegno. Förlorade därmed en halvtimma

Gör ett nytt försök "Så länge jag cyklar längst med bilvägen kan jag ju inte komma fel" svårigheten var dock att hitta vägar att cykla på som inte var bilvägen. Så mycket som jag svurit idag... och så mycket som jag cyklat. Man tycker ju att ITalien med alla dessa cyklister borde ha massor av cykelspår.. men nej. Har cyklat på landsvägar som böljat sig hit och dit... och förmodligen gjort en hel massa fler kilometrar än 20. För att inte tala om alla gånger jag cyklade fel och fick vända..

Visst, sedan njöt jag ju också, det är inte varje dag man skådar natur som denna..

Men på samma gång började jag bli trött och sur för att jag aldrig hittade..??!! Varför dök aldrig vattnet upp?? Började fasa det faktum att jag var tvungen att cykla tillbaka dessutom.. tills det slog mig; jag kan ju ta med cykeln på tåget!! Åh denna sköna känsla som kom över mig ;D

Hittade ÄNTLIGEN fram. Bara 2h efter jag lämnade lägenheten... holy crap.

Men sol och värme fick jag, och träning med för den delen. Var väl värd en café con gelato efter den där kaotiska turen. En sak är ju om man har cykelbyxor, träningsskor, en sexig razer osv. Jag hade ballerinas, jeansshort och en ranglig (men ok) mtb som jag fått låna. Njaaa.. inte så bra kanske.


Fick njuta lite av 25 gradig hetta i alla fall, både under cykelturen och efter!