Vilken härlig fredagskväll

Idag träffade jag Eliana som bor här i Morbegno, 46 år gammal och vill lära sig svenska. Vilken härlig kvinna! Två barn, träffade dottern, världens sötaste 7åring! Kändes lite underligt innan jag träffade henne, eftersom vi bestämt träff via skype, i och med att hon vill lära sig svenska och kan på samma gång förbättra min italienska.



I alla fall, det kändes sedan helt naturligt att prata. Vi pratade och pratade hela kvällen, hon bjöd mig på hemmagjord pizza och kaffe. Skulle egentligen bara på en snabb kaffe vid 18. Stannade till 21.30 :) Hon jobbar med språk och har under en längre tid drömt om att flytta till Sverige och att lära sig italienska. Hon är superförtjust i många saker kring Sverige och hon är ingen kvinna som sitter still, hon reser, hon tar tag i de möjligheter som finns! Jag kände verkligen en otrolig beundran för henne, som hon lärt sig franska, engelska, tyska och spanska -> och kan dessutom undervisa i alla ämnena, och italienska också förstås. Hon inspirerar mig till att börja ta upp spanskan igen och inte bara låta den rinna ut i sanden.







Hon skulle så gärna vilja hitta jobb som lärare i Sverige, och hon är rädd för att det är problem att hon inte kan svenska. Fan, min dröm på gymnasiet var att ha en riktig italienska som italienskalärare. Det är ju alltid det optimala, att ha någon "ursprunglig" lärare. Problemet idag är ju att folk som inte kan språket (men har behörighet) lär ut det i skolorna..



Vi kollade tom med på jobbannonser och hittade en som hon tänkte söka. Sedan är det inte lika enkelt för henne som för mig att bara plocka ihop allt pick och pack och flytta. Hon har ju stor lägenhet, möbler, jobb och inte minst 2 barn. "Men det löser sig!" svarade hon, härligheten själv. Roligt att träffa en människa som verkligen ser möjligheterna och inte bara snubblar på alla hinder.


Vi ska hålla kontakten och ses efter att jag har kommit tillbaka från affärsresan och flyttat in i Morbegno. Ska bli skoj!