söndag, juni 07, 2009

Blickarna.

Jag har svårt för blickarna. Jag vet att framförallt män kollar in kvinnor på ett helt annat sätt här i Italien. Jag vet att man "glor" tydligt, och inte alls lika skyggt som i Sverige. Jag vet att man är överdrivet tydlig i sin intention, man gör närmanden mycket tydligare, och man undviker inte med blicken. Man siktar med blicken på ögon, bröst, höfter, rumpa med mera. Jag har svårt att vänja mig vid det. Visst är det smickrande när folk visslar, tutar och skriker "Ciao bella", men samtidigt är det oerhört stressande. Att hela tiden bli glodd på, för att man är en (snygg? söt? gullig?) tjej. Eller kanske bara för att man är kvinna. Det må vara klyschigt men man känner sig verkligen som ett objekt.


Jag vet att man har stora fördelar i Italien som kvinna. Du bjuds på ett helt annat sätt. Idag kom servitören på cafét fram till mig och gav mig kakor "För att jag är ju så söt". Så himla enkelt sagt, händer det någonsin i Sverige? Nej. Tar det som en komplimang, men samtidigt känns det jobbigt att hela tiden mätas med blicken. Denna ständiga ytlighet.


En sak som stör mig lite är på tåget igår. Jag stör mig på mig själv, och hur jag reagerade. Jag gick fram till konduktören för att köpa enkel biljett till Morbegno (ca 30kr - som jag köper jämt, är inte så mycket varje gång men i längden blir det en massa, så man vill ju helst slippa). Konduktören var en kille i 30-årsåldern. Jag - Jag skulle vilja köpa biljett mellan Varenna och Morbegno. Han log, gav mig den där uberitalienska blicken uppe-nere-uppe (ansikte-tår-ansikte) och svarade - Ingen fara vackra tjej, sätt dig. Helt oväntat för mig och jag svarade -Åh tack så mycket.


I ungefär en minut tyckte jag att det var kul och smickrande att han tyckte att jag var så söt?/snygg?/gullig? att jag slapp betala för tåget. Strax därefter ville jag kräkas på mig själv. Hur kunde jag låta honom mäta mig med blicken bara sådär? Har jag vant mig vid denna ständiga irritation att jag inte bryr mig längre? Hur skulle jag trivas med om jag varje dag på tåget lät konduktören glo på mig och sedan åka tåget gratis? Bara tanken får mig att rysa. Framförallt undrar jag hur jag, som stark, jämnställdhetssträvande tjej kunde låta mig själv objektifieras så lätt...? För att jag tjänade på det, eller för att allt hände så snabbt? Jag hann knappt reagera.. och första tanken var ju faktiskt att jag blev glad för att slippa betala biljett.


Nej nu har jag bestämt mig, en gång är smicker, men aldrig att jag låter det hända igen. Kändes så fel men samtidigt så normalt härnere. Ska inte åka härifrån förrän jag förändrat folks beteende... Några styckens beteende i alla fall.


Sådär, nu har jag fått ur mig det där. Om du faktiskt har orkat läsa hela den här texten så är du ju en väldigt fin person. Så vad tycker du om inlägget? Är det en skitsak eller något vettigt att ta upp? Några egna erfarenheter?

10 kommentarer:

  1. Hej! Först och främst tack för en fin blogg! Har bott många år i Italien, uppe och nere, öster och väster, är "hemma" nu för ett tag men flyttar på obestämd framtid till Milano i sommar.
    Jag håller verkligen med om det du har skrivit här!! Det är skitjobbigt att alltid känna sig bedömd till sitt utseende och när man tillslut får nån slags belöning för att man faller i smaken så är det så lätt att tacka ja i stunden och sen efteråt så.. känns det lite skumt minst sagt. Som om man godtog deras sätt att värdesätta en, som om man automatiskt på grund av att man är kvinna satte in sig i nåt lägre fack än dem där det är ok för dem att sätta nåt slags betyg på en.. Alltså... det är svårt att sätta ord på det ibland men det känns inte ok. Ännu värre blir det när INGEN (alltså varken män eller kvinnor)i Italien kan förstå eller ens tro på att det inte är kul att bli tutad eller hojtad på. SÅklart det är kul med komplimanger (bristen på dessa kan vara trist i SVerige) men problemet är att ibland känns det inte som komplimanger.. ok det här blev inte så bra hehe, vad jag ville säga var att jag håller med dig! Även om jag efter några år har vant mig vid tanken så kan det fortfarande göra mig självmedveten i vissa situationer. Jaja, ska bli kul att följa din blogg!

    SvaraRadera
  2. Hej Miranda! Är allt bra? Du ser ut att ha det bra i alla fall :-) Vi tänkte kanske komma i sommmar och hälsa på tillsammans med Marcus, Gina och Bosse :-)Är det fint i Morbegno? Du måste lägga ut lite bilder så man ser hur det ser ut där. Jag har försökt söka på nätet, men jag hittar inte mkt info?! Är det en mysig stad?Går det bra på jobbet, är det roligt? Hörde att du kommer hem till helgen - vi ses då så kan vi prata mer !! Kram :-)

    SvaraRadera
  3. Men har du helt glömt bort att jag faktiskt fått en kaka här i Sverige för att de som jobbade på fiket tyckte jag var charmig! Omg hur kan du ha glömt bort något sådant.. :P

    SvaraRadera
  4. =>Ida
    Tack så mycket för kommentaren! Jag kunde inte sova igår och ville skriva av mig. Jättekul att upptäcka ditt snabba svar!

    Det är just det där, att man bedöms oavsett om man vill eller inte. Att män tar sig rätten att bedöma en och som du säger, sätta betyg på en! Nog kan bristen på uppskattning märkas ibland i Sverige men denna överdrivna uppskattning i Italien... som inte ens kan kallas uppskattninge egentligen. Det är en tydlig handling som männen anser sig att ha rätten till härnere, att mäta sina medmänniskor. Nä, undrar om man någonsin kan vänja sig vid det..?

    Men hörru, Milano i sommar? Då måste vi ju ta en capuccino när tillfälle ges :)

    SvaraRadera
  5. =>Marina
    Heej! Jo jag hörde det, jätteskoj ju!

    Jag tror inte ni skulle spendera alla era timmar i Morbegno, utan mycket i tex vackra Varenna. Om du kollar på etiketterna har du både "Varenna" "Lago di Como" och "Morbegno" där du hittar bilder!

    =>Syster yster
    Yeaah där har du rätt älskade! Inte alltid man lyckas charma till sig något i Sverige direkt.:)

    SvaraRadera
  6. Det är hårt att se bra ut, fråga bara din tvillingsyrra ;) Det är allt några gånger som man surat till över att Josephine får så mycket komplimanger och uppmärksamhet av övertrevliga killar...

    SvaraRadera
  7. Det är klart att din känsla är rätt! Det är inte så man vill bli värderad; för hur man ser ut, utan det viktiga är vem man är!! Puss

    SvaraRadera
  8. => Robban
    De ser hennes utstrålning :)

    => Mamsen
    Du är min vägledare genom livet..!<3

    SvaraRadera
  9. visst ska vi ta en cappuccino! så härligt att svenne-klaga lite tillsammans i italien! du kan ju tänka dig blickarna då dessutom.. det går tåg mellan din by/stad till milano va?

    SvaraRadera
  10. Haha kalla det inte by! Det bor ju faktiskt lite folk här ;) Yes det går tåg på ca 1h, nemas problemas, ska ju ta lite vändor dit i sommar, så hör av dig när du är där så fixar vi ihop det :)

    SvaraRadera