Jag har en lägenhet!

Sitter och äter middag nu...klockan 22.00. Sjukt ju. Jag kan nog titulera mig italienare snart. Alla dieter om att man inte ska äta efter 18..släng er i väggen :)

Nu ska jag berätta en historia om hur jag hittade lägenhet!

Vid två tillfällen har jag stött på samma kille på min promenad från Talamona till Morbegno. Då tycker han såklart att han kan börja prata med mig, han är ju italienare. Så jag pratar på, gillar ju att prata italienska. Råkar nämna både vilket företag jag jobbar på och att jag letar efter lägenhet i Morbegno. Han bor i Morbegno och säger att han kan ta mitt nummer, och om det kommer upp något så hör han av sig. För det första, snyggt move för att få mitt nummer, och för det andra så ger jag inte bara ut det sådär. Då tänkte jag dra till med något som "Jag ger inte mitt nr till främlingar" men sedan kom jag på att jag trots vill skaffa vänner i den här stan, och han verkade ju hygglig. Så jag sa att vi kanske stöter på varandra i Morbegno, och kan prata mer då, måste skynda till tåget.

Sedan i går så ger Christina mig telefonen på jobbet "Det är Stefano" och jag tänker, men Stefano här på jobbet kan ju numret till min telefon? Vem var det då, jo den här killen jag stött på på stan. Han hade RINGt MIG PÅ JOBBET!? Sa att det fanns en man med lägenhet osv, han kan ge mig numret och sedan kan vi sticka dit och kolla tillsammans? Jag skulle ringa samma kväll och han skulle ge mig numret. Kändes olustigt, vem ringer till någons jobb sådär? Ringde honom aldrig igår kväll och vem ringer IDAG på jobbet? Den här Stefano igen alltså. Ger mig numret till den här snubben och erbjuder mig skjuts även den här gången. Tackar artigt nej. Sedan frågor jag alla på jobbet om hur konstigt det här är? Om det här händer i Sverige, då tror man ju att man har en förföljare! Men ingen höjde speciellt mycket på ögonbrynen, han verkar ju jättesnäll tyckte de flesta. Kunde andas ut alltså. Ingen knäppis, bara "italiensk" (dvs lite over the top ibland).

Så ringde den här snubben och visst hade han en lägenhet, centralt, bra pris och den skulle börja hyras ut 1 juli. Perfekt för mig alltså! Jag ska ju på affärsresa till Sverige i två veckor, så perfa att flytta in i slutet av juni/början av juli.

Kom dit och kollade, med trogna kollega Stefano (Jobb-Stefano, inte Gat-Stefano -> btw, varför ska alla heta Stefano...?) som hjälper mig med det mesta. Asbra, för då missar jag liksom ingenting, han har superkoll. Jag tackar hela tiden för hjälpen och säger att jag ska hitta en snygg svensk tjej åt honom. Stefano är förresten dataansvarig på jobbet, jättesnäll och pluggar till ingenjör, enda minuset är väl att han är 28 och bor hemma...men det gör ju majoritet av alla italienska killar...

Och så fortsätter vi med lägenheten. Den ligger centralt i gamla delen av Morbegno. Några minuter från centrum och tågstation. Perfekt! Det är en enrummare, men jag upplever den mer som en tvårumslägenhet. Man kommer in i ett delat kök/vardagsrum som är hyffsat litet. Enda minuset med köket är att det inte finns ugn (men vad ska man göra, man kan uppenbarligen inte få allt...). Det finns massa förvaringsutrymme, garderob m,m. Sedan är det en trappa upp till sovrummet som är lika stort som våningen under plus toaletten bredvid (och på toaletten finns en tvättmaskin!!!!). I sovrummet finns en stor dubbelsäng också. Ingen tv eller internet, men jag får fixa mobilt bredband så snabbt jag flyttar.

Så priset då?

300 euro i hyra.

900 euro i deposition

50 euro för kontraktskapande (för min och för uthyrarens skull såklart)

Känns sweet. Sa att jag skulle ringa imorn när jag bestämt mig men ringde en timma efter visningen och sa att jag ville ha den! Sweet! Nu har jag lägenhet!

Jag och Stefano mötte upp Celia från jobbet för lite kaffe, öl, te, glass, kakor (alla har olika idéer om vad som är gott klockan 19 helt enkelt). Satt och småpratade, blir mycket mer sånt när jag flyttar till Morbegno. Celia har ugn så vi gjorde en deal : jag använde hennes ugn och hon använder min tvättmaskin :)

Sedan på tåget och hem. Kom hem efter åtta och hade hela tågresan känt en lust att få sticka ut och kuta lite i det vackra vädret. Trots många timmar sedan lunch kände jag mig alldeles energisk!

(Skylten jag möttes av när jag kom hem, och jag vet att jag jäklas lite.. Det var alltså varmt, klockan åtta. Mycket varmt, och nej jag har inte manipulerat bilden)

Kom hem och blev bjuden på middag av Elisa, och stod i valet och kvalet.. Alla ni som gillar att springa vet hur det är, har man sett fram emot det en lång stund och laddat mentalt, och sedan att hoppa löpningen, det känns lite tråkigt... å andra sidan så är det inte varje dag man blir bjuden på middag. Tackade dock nej väldigt snällt, det var ju trots allt varmt och härligt ute och jag hade suttit på ett kontor hela dagen.

Blev 45 min längst med comosjön igen. Enda nackdelen med att flytta till Morbegno, jag kommer inte att ha lika nära till sjön..

När jag kom hem, gissa vad?! De kom med middag till mig, Elisa och hennes mamma. Kött och ris, sa att det blev över. Till det fixade jag en trevlig sallad. Vi ska äta middag någon gång nu i helgen. Så underbara ju! Är inte alla lite översnälla här i Italien? Eller är vi inte nog snälla i Sverige? Jag känner mig överväldigad av all godhet, skulle jag nästan kunna säga :)