Nu är det nära

Igår var det en liten avskedsmiddag för mig hemma. De närmaste var där, den enda som saknades var ju förstås syster min, men henne fick jag ju för mig själv hela gårdagen.

Till middag serverades shish kebab. Pappas signaturrätt! Bäst. Den som inte har ätit det har missat något.

Nu börjar det verkligen kännas att det är nära. På gott och ont förstås. Känns kul med förändring men samtidigt känns det otroligt jobbigt att lämna alla här hemma. När det fortfarande är lång tid kvar tills något händer kan man ju fascineras och tänka på äventyret, men nu, med några timmar bort, kryper nervositeten verkligen över en. Måste vara stark.

Jag lagade kladdkaka med capuccinomousse för andra gången på en vecka. Måste vara något sorts rekord.