En dag i backen avslutades i biosalongen

Dagen började med en tripp till hammarbybacken där vi tog ett par åk nerför. Det var otroligt vackert, och man kunde skymta solen. Kändes riktigt darrigt i början av första åket, och jag lyckades vurpa efter endast 2 meter. Jag blev dock bättre och bättre men Markus lyckades skada sig så svårt att vi var tvungen att avbryta åkandet. Älsklingen stukade tumman så dåligt att han inte kunde hålla i staven. Om det är något jag har fått det senaste dygnet, så är det perspektiv - och en stukad tumme är ingenting, det var bara att åka hem igen. Värre saker händer ju, som man nu har lärt sig..tyvärr.


Det känns lite som att hur mycket man än försöker så återkommer tankarna om gårdagen. Man tänker på föräldrarna ena sekunden, och på hans lillebror nästa sekund. Det går inte att utestänga. Jag lider med dem så mycket.

För att slippa tänka förmycke så beslutade jag att vi skulle gå på bio ikväll. Benjamin Buttons otroliga liv. Jag hade höga förväntningar men jag blev faktiskt inte speciellt berörd. Med tanke på hur känslosam jag är (som kan gråta till minsta lilla skit, typ One tree hill) samt det senaste dygnet, så trodde jag att jag skulle gråta floder under filmen. Men något tog emot. Jag tror att det i slutändan inte gick att sätta sig in i filmen riktigt, och jag kände hur tankarna vandrade iväg gång på gång, bortåt. Filmen är ju i trots allt fiktion, och det som jag upplevt senaste dygnet är verklighet. En film känns tyvärr väldigt banal i jämförelse, och det gick inte riktigt att leva sig in i det ikväll.