Höstpromenad...

...i den vackra miljön, sista oktoberdagen utan vantar!

Min favoritplats!

Glad Miranda som lyssnade på radio Dj's nedräkning på de 50 mest spelade låtarna den senaste veckan.

Min 2h promenad räckte inte för att få höra alla låtarna...

Sabato relax

Njöt av en riktigt bekväm morgon. Tog mig upp och fick i mig två underbart goda cappuccios, strosade runt på marknaden och handlade lite mat. Såg alla de små vackra detaljerna i Morbegno - saker som jag inte tidigare lagt märke till, som njöt av stadens skönhet.

Lite vardagsvackert att titta på.

Vem vill inte hyra en lägenhet med en sådan ingång?

Chiavenna

Det blev en härlig tur till Chiavenna i närheten av schweiziska gränsen. Vi skulle lämna av Celia som skulle upp i bergen till päronen i helgen. Lite turistande i mörkret.

Lite fika innan avfärd, jag beställer in KAKAN chokladsalami. Med vispgrädde?? haha

Ja, ni såg ju min tunga lunch.. det här blev min härliga middag - tillsammans med ett antal capuccios och chokladbitar. Optimal matdag idag alltså...

En svensk, en fransk

...och sex kanadensare gick in på en Vineria/Osteria.

Nej först körde svenska tjejen en fransk bil till stationen och den franska mannen en svensk bil till stationen. Svenska tjejen med den franska bilen kom först. Är det Sverige eller Frankrike som vinner då?

Sedan blev det valtellinesiskt för hela slanten. För er som inte känner till det så heter den här delen av Lombardiet Valtellina, och har sin egen matkultur m.m.Så det blev de typiska rätterna; först Bresaola.

och därefter Pizziccheri som ni kan läsa om det här. Receptet är en något försvenskad variant. Maträtten är grymt mastig (eller pesante som jag skulle ha sagt) men ändå smaskigt god. Kanadensarna uppskattade det och fick även i sig Tiramisù efteråt. Jag nöjde mig med capuccio. De är ju på semester ;) Fullkornspasta, kål, potatis och massor av ost och smör...

Jag hade jättekul, och tyckte absolut att det var en grymt trevlig fredag. Bättre än att sitta vid skrivbordet i alla fall. Mycket sportbransch, cyklar och hjälmar förstås men även mycket Kanada, USA, Italien, Sverige och resterande Europa. En hel den konversation allt som allt. De hade ju vunnit resan och var grymt fascinerade över att få vara här, så nära alperna, se produktionen m.m.

Jag varvade huvudet extra mycket idag på mina tre språk; svenska, italienska och engelska. Var den hittils bästa engelsk-talande de träffat (hih) och insåg ännu mer hur gärna jag vill till Toronto och studera engelska. Jag som tittat på det en hel del; nu måste jag bara se när tusan jag ska ha chans att få in det i mitt livsprogram ;)

Idag har jag fått äran

att ta emot och guida våra gäster från Kanda. Skall bli mycket trevligt, och ska börja med att hämta upp de tillsammans med en kollega i Morbegno (wow andra bilkörningen i Italien), äta lunch på någon Osteria, och därefter köra en tuor på företaget och fabriken.


Jag som alltid (i alla fall sedan jag såg Packat och klart) har velat besöka Toronto, hoppas ju på härliga berättelser om landet. De hoppas väl på härliga berättelser om Lombardiet.. och så kommer en fransk och en svensk och hämtar upp dem ;) 

 

Intervaller!!

Man ställer sig ju frågan varför man inte springer intervaller jämt- det är ju bara för härligt!

Utan GPS klocka är det svårt att hålla exakt koll på tid och sträcka, men i slutändan handlar det helt enkelt om att pressa sig till det yttersta.

Tog mig till en relativt ödslig väg (dock inte för ödslig såklart) som gick parallellt med stora vägen, och men hyffsad belysning. En sträcka på ca 600 meter fick bli dagens ändamål.

Uppvärmning ca 10 min / 2km innan intervallerna körde igång. Intervall-måste nummer ett: Grym musik i lurarna. Med remix på "In my head" började dessa härligheter avverkas. Försökte hålla den gamla mil-tiden på 4.15min/km men de hamnade nog mellan 4.00-4.30, jag har ju ingen inbyggd GPS. Körde ståvila alt. 100m jogg mellan, mellan 5-20sek.

Ett jävlar-anamma-öga...

Började sacka lite efter 5-6 stycken, men det är då jävlar-anamma-Miranda dyker upp och trycker ifrån. Avverkade ner på 4min/km, och det började göra lite ont. Magen tjöt efter mat och kroppen efter vila. Det är okej, men inte ger man upp heller, det ska göra ont. Det ska kännas, det ska vara tufft, det ska vara outhärdligt jobbigt.. för att det ger så mycket mer då"!!!!

Mitt tävlingsface körde till slut 10st, och efter tisdagens fartlek kändes det ganska mört. Var nog nere på 3.50tid på de två sista och kände spykänslan komma. Då har man lyckats bra ;)

"Stappel-joggade" hem de två kilometrarna.. Lycklig och trött såklart.

Tid ute; 50min.

Inför kvällens intervaller

Jag måste bara skriva av mig lite.

Det är ingen lätt match att jobba i Italien som ung tjej, med chefer som har barn i samma ålder. De jämför allt med sina egna barn och tror att mina erfarenheter går att jämföra med sina ungars erfarenheter! Jag ligger ju miltals före dessa bortskämda italienska snorungar ungdomar som får allt de pekar på och aldrig jobbat en enda dag i sina liv.

Så hör jag att ryktet har spritt sig att t.o.m Miranda har börjat fundera på bil. Över-aktiva Miranda som alltid går. Min kollega hörde konversationen mellan cheferna "Jaa.. nu har Miranda börjat fundera på att köpa sig en bil, jag som trodde att hon skulle promenera hela vintern ju!" "Haha ja du vet hur det är med första lönen, då ska man ha bil direkt". 

När jag hörde det gick jag i taket. 1) Jag ska inte ha bilen för att ta mig till jobbet, jag ska fortfarande gåååå 2) Vadå första lönen??!!! Alltså förminska mig bara till en liten skitunge flicka som fått sitt första jobb.. 3) Hur horribelt dålig koll har de om de tror att det här är mitt första jobb? Varför fick jag då ens jobb här?

Okej visst dessa 2 chefer har noll koll, jag jobbar ju med min "chefskollega" mest (det var han som anställde mig) men det stör mig uti fingerspetsarna ändå. Ägaren säger "gumman" till min 30-åriga kollega, eller figliola dessutom.

Jag går inte att jämföras med en 20-årig italiensk tjej, JAG VÄGRAR!!! Jag har fan gjort mer än de flesta 30-åringar här! Helvete vad störd jag är.

Det är alla små saker liksom.. jag kan inte ta det. Mina kollegor kan acceptera att bli kallade "ragazza" eller "figliolo" eller höras skämtas om de som om de vore småungar (alla över 30) men jag tar det bara inte. 

Nog för att jag trivs med mitt jobb, men jag blir bara sådär överstörd när de tror att de har "givit mig mitt första jobb och min första lön", varit så barmhärtiga att de givit en liten flicka chansen att köpa sig sin egen bil. Tusan, tjänade ju för tusan mer pengar på mitt förra jobb! & det är inte de här lönerna jag kan köpa bilen för. Herregud...!

Film: Sverige 1 - Italien 0

Sverige

Italien

Hmmm... ljudet är nästan lika bra.. not. Mi manca la mia grande tv!

Ja, ibland saknar jag min stora 40-tummare ;)

Motivationen

som är tillbaka för löpningen är tydlig; jag längtar efter kvällens intervallpass, jag längtar och planerar helgen utefter söndagens långpass osv! Äntligen tillbaka, äntligen tillbaka! 

Jag läser löparbloggar, fixar träningsloggar m.m. Åhh vad kul det är; trots problematiken med att det bara blir mörkare och mörkare - inget skall hindra mig nu! ;)

Som det kommer se ut nu så kör jag 2 hög-intensiva pass under veckan (är för mörkt här ute på italienska landsbyggeden för att köra 2h pass) samt 1 långpass på helgen. Varvat med massor av timmar av promenixar och ett och annat långsamt kortpass.

Litet exempel på min simpla excel-träningslogg

Har även gjort mig ett excel-ark att skriva ner allt i. Under 2007 skrev jag träningslogg varenda dag, hade exakta siffror på hastighet/sträcka/tid m.m. För att undvika den fixeringen (och för att min gps-klocka vägrar fungera här) så skriver jag bara ut låg/medel/hög-intensiv träning i minuter. Promenader må inte vara speciellt mycket träning, men det är alltid intressant att se hur långt/länge jag har gått under en tid. En vanlig vecka går jag minst 1h om dagen, och det blir ju mycket till slut.

Kommer att bli mer löpning nu på bloggen! Saknar dock alla mina gym-timmar. Får se vad jag ska göra åt det i min lilla italienska stad.. 

Mysiga Morbegno

...och här säger de att det är farligt för en tjej som mig att gå hem ynka 3 kilometer. Det är ju inte ens mörkt! Det känns som de ibland tycker att de är farligt att överhuvudtaget promenera..

Nutella-landet

Promenerade bort min lunchtimme i sol och 16 grader. Lyssnade på härlig italiensk radio;

"Nu ber jag alla lyssnare lyssna noga nu!"

"Vadå, vad är det nu du har hittat på?"

"Jo testa det här; Nutella och vispgrädde!"

"Nutella och vispgrädde..??!!!"

"Jaaaa! Det låter lite för sött men testa det!"

"Det låter som.. hmm... chokladporr..?"

"Chokladporr hahahahah.. ja varför inte?!"

"Men vadå till frukost?"

"När annars?!"

"Okej, hör upp nu alla lyssnare då, se då till att testa bröd, nutella och vispgrädde!!"

Om en svensk radioshow skulle föreslå bröd, Nutella och vispgrädde till frukost skulle de väl  läggas in på mentalsjukhus. Men det är italiensk radio, och italienare upphör aldrig att förvåna! 

Haha! En enkel googling visar att det finns fler som uppskattar nutella och vispgrädde. 

(Bild: http://dolcienonsolo.myblog.it/media/00/01/cb7d653e0fd29b6af73f118e69d192e0.jpg)

Kolla för övrigt in boken jag såg på Iperal häromdagen;

300 enkla recept med Nutella! 

Bara 300 recept? ;)

Vardagsvackert i Morbegno

Farlek, eller gioco di velocità ;)

Piggheten själv stack ut och sprang nu efter jobbet. Långloppet i söndags kändes lite i låren, men inte tusan hindrade det mig! Mörkret gjorde dock det, kom till favoritplatsen - becksvart - och fick vända. Om ni kan föreställa er hur det är att ställa sig på toan och släcka.. ungefär så mycket såg jag.

Så rädslan och förnuftet fick ta överhanden idag. Fick köra längst med vägar som hade lampor, betydde dock inte att de var upplysta :( men men.. kändes grymt bra i alla fall!

45min fartlek och intervaller blev det, man kan inget annat än köra stenhårt och snabbt, är alldeles för mörkt för att lata sig ;)

Med anledning av detta inlägg så måste jag säga dig Helly att jag också kan se helt slut ut! :) Kanske inte som en tomat.. men hyffsad körd!

Har verkligen hittat tillbaka till den sjuka motivationen som funnits tidigare i mitt liv, känns helt underbart! LÄNGTAR verkligen efter att springa igen! Maratona, here I come!

Ikväll ska jag kuta!!

(bild: http://www.life123.com/bm.pix/bigstockphoto_running_5360616.s600x600.jpg)

Cappuccio

Det är kul, för att nu börjar även mina kollegor ta cappucci i tid och otid ;) Haha efter lunch idag t.ex, 2 av 3 medföljande kollegor tog cappuccino efter maten!

Är jag helt plötsligt en trendsättare?

Kolla dessutom in den ursnygga Pedro Almodóvar-designen på Illys nya koppar. Snyggt!

Bil

ag tror att jag har bestämt mig för att skaffa en bil nu.

Jag är ju i grund och botten motståndare till bil och hävdar alltid att man klarar sig utan.. men har insett, att om jag verkligen skall kunna leva här fullt ut MÅSTE jag ha en bil! Hur läskigt jag än tycker att det är på vägarna är det inte värt det att vara isolerad på en liten ort utan transportmöjligheter. Jag är inte den som frågar kollegor hela tiden.. och jag undviker att åka med om det skall drickas då jag blir så obehaglig till mods, och inte vill få skjuts av de som tagit några glas osv. Jag blir begränsad helt enkelt.

Sååå.. jag tror att jag ska köpa en bil. Nu behöver jag tips, vad gör man? Det måste väl vara bättre att köpa mig en i Sverige och använda här? Eftersom det bara är för 6 mån tänker jag inte orka bry mig om att registerara och tjaffsa i Italien, utan köper den hemma och kör ner den hit, när jag flyttar, kör jag upp den.

Så jag måste ha en jäkel som klarar 2000km mellan Stockholm - Milano, samt en säker bil (i något annat vågar jag inte köra på de här gatorna).

Jag lutar åt en Saab, vad tycker ni? Jag tar ingen pyttebil för 200 mil, typ Toyota Yaris, omöjligt. Dock vill jag inte ha en gigant att ruscha runt med här. Samt att jag kan noll, nada, niente om de här.

Runt 30.000 - 40.000 kr ? Möjligt? Inte för gammal, som inte har gått för långt?

Aiuto?! Auto.. höhö (för er som fattar).

Nu är man nästan modell?

Nu har tidningen gått i tryck, publicerats och kommit hela vägen till mitt kontor i Italien!

http://mirandasminut.blogspot.com/2009/09/jag-kan-ju-inte-lata-bli.html

Jag är härligt solbränd på bilden också, haha ;)

Jag ska flyga fredagen den 13:e november

Vågar jag det?

Är det okej med er andra därute. Mamma?

Igår eftermiddags tog vi en sväng på stan...

jag, Celia, Stefano och mitt hår ;)

Öhm.. hårigt värre..