måndag, december 21, 2009

Imorgon är visst min sista dag... ?

Okej, jag kan faktiskt inte säga emot beslutat speciellt mycket. Snarare sättet som det görs på.

Alla som följer mig vet att jag har varit lite tveksam till fortsättning på min nuvarande arbetsplats; dels av sjuka krav, noll ledning och en känsla av att jag inte vet vad mitt nästa steg är. Jag har dels fått kämpa med att få människor att förstå mig och förstå vad tusan det är de egentligen vill ha från min sida.

Jag tycker att jag har åstadkommit bra resultat. PUNKT. Okej, idag skulle jag prata med min chef om kontrakt (som hon lovat mig förlängning på för ung en månad sedan) och sedan dess har det hänt mycket så jag har inte varit säker på det löftet. Jag har ju även börjat fundera på om jag verkligen vill stanna..och har i 1,5veckas tid velat fram och tillbaka.

Idag, en dag innan julledigheten, får jag veta att de har bestämt sig för att de tyvärr inte har behov av mig nästa år. Okej. Jag förstår motiven, eftersom jag vet att de inte är nöjda med den svenska marknadens resultat. Att de sedan jämför med för några år sedan när de var nummer ett i Sverige är skrattretande.


Mirandas mysiga Morbegno..

Jag ska inte prata illa, men det finns ju en hel del anledningar till att de har gått som det gått. Som absolut inte har varit något som jag egentligen har kunnat göra något åt - och de nämnde chefen också, att de är mycket nöjda med det jag åstadkommit, men att det helt enkelt ser ut som det gör och därmed har de inte möjligheten att erbjuda mig förlängning.

Jag förstår verkligen, och kanske är jag dessutom lättad? Nu slipper jag välja själv liksom. Jag stör mig bara på hur det gjordes, för att imorgon blir i så fall sista dagen och på onsdag lyfter jag mot Sverige. Jag hade gärna fått lite mer tid att säga hejdå och sådär. Men jag skall ju i alla fall tillbaka den 4:e och ta hand om lägenhet och ordna upp sakerna. Lägenheten har jag ju i alla fall i januari, och kanske februari. Så än så slipper varken Valtellina eller Italien mig.

Tänk så livet förändras stup i kvarten. Jag påbörjar härmed min återflytt till Sverige.

Jaha. Nu har jag världen vid mina fötter igen.

Kommer säkerligen komma inlägg och vad jag fått, lärt mig osv, och hur nöjd jag är med det jag åstadkommit. Men jag skall först smälta det faktum att jag kommer att lämna Valtellina och människorna här. Jag är inte ledsen egentligen, snarare lite förvånad och lättad. Eller lite förvirrad kanske. Eller lite chockad. Eller lite allt möjligt... och frustrerad på hur de hanterade det.

Lite sådär "Ops?"

Håller ni med mig?

Jag kommer att sakna världens bästa lunchställe

...när jag är julledig i Sverige. 



Men samtidigt, jag saknar just nu världens bästa Stockholm som en galning. Åh är det lika vackert som jag föreställer mig?




Cigg dygnet runt

Här köar ungdomarna på kvällarna. Dygnet runt tobak. Jag må vara ett fan av min dygnet-runt-kossa, men att kunna köpa tobak dygnet runt - helt åt helvete om ni frågar mig

Ser absolut 12-13-åringar stå här ibland. ID-kontroll vad är det? Rökning är väl inte farligt liksom....




söndag, december 20, 2009

Är jag knäpp eller gillar jag smärta?

Ja, man kan ju fråga sig det. Speciellt när man tar sig ut på sitt efterlängtade långpass och benen är alldeles stumma och jobbiga. Så vad gör man? Jo man bestämmer sig efter 5km att det minsann ska bli minst 20km. Dessutom ska varje femma gå snabbare än den tidigare.

Återigen: För att man är knäpp...eller för att man gillar smärta?

För att man är lite av båda. Så benen var sega (kanske fortfarande pga 3mils passet i söndags?) och jag började långsamt;

5km - 29.24 - tempo 5.54/km
5km - 28.47 - tempo 5.44/km
5km - 27.09 - tempo 5.26/km
5km - 23.26 - tempo 4.43/km

Jag är faktiskt lite impad av mig själv om jag skall vara ärlig. Jag kan ju fixa 4.43/km på en femma, men när man redan har 15km i benen, då är det bra! Känns som förr när det var vardagsmat att vara under 5min/km. Mara-Mirre är på väg tillbaka :)



Men tro inte att det var hur enkelt som helst. Det gjorde ont, och det krävdes ganska grym mental styrka. Tur att jag kunde motivera mig med att man skulle få lägga upp det på bloggen och visa alla hur duktig man varit (och nej jag skämtar inte - det gav faktiskt kraft haha ;) Extra plus är att jag låg under den planerade marafarten på 5.30-5.35/km.

Summa 21km
1.53.58
5.26/km
Puls 178 (Bra! Ganska lågt för mig)
Maxat 2.57/km och puls 198.

Intag: Ingenting som vanligt. Måste börja träna sånt också snart.
Bästa: Solen och snön och bergen.. Vackert!
Sämsta: När en hund började springa efter mig, men han ville bara leka. Visste jag ju inte till en början. Men det var lugnt sen, den var skitgullig.


Nästa långlopp blir i Sverige under mellandagarna. Hänga på?


Vinter vid foten av alperna..







lördag, december 19, 2009

Dubbat

Vad härligt det är när man ber en kollega att ladda ner en serie.. och sedan får man alla avsnitt - dubbade!Jag hade ju inte ens tänkt den tanken.. inte ett misstag man gör om direkt.

Så nu sitter jag och tittar på True blood på härligt dubbad italienska. Speciellt Alexander Skarsgård är kul att höra på italienska. Ganska knasig och knäpp serie btw, men jag har inte hunnit se så mycket än så jag vet inte vad jag tycker.




Jag höll precis på att göra något MYCKET dumt!

Jag promenerade på favvoplatsen och möttes av 4 valpar! Alltså ubersöta gulliga valpar! Sedan var ju förstås ägaren där också, och valparnas mamma och pappa, en barnfamilj som var lika förtjust i valparna som jag och ännu mer folk.

Började ju omedelbart klappa dessa gulliga mjuka ting och ägaren frågade "Vill du ha en?" "Absolut" svarade jag ju självklart och han gav mig en i famnen. Varsågod!

Hahaha "Du skämtar väl??" "Nej, nej, de är 2månader och jag kan inte behålla dem, så jag ger bort dem".


Febril tankeverksamhet påbörjades därmed i min skalle! En gullig hundvalp?! Ja!! Mamman var en svart jaktlabrador och pappan en sorts vallhund = PERFEKT hund för mig. En hund som inte bara vill springa långt - utan kan! Åhh sällskap på löpningen...åhh... gullig hundvalp..åhhh söt söt söt...




Jag satt på knä, SERIÖST tänkande på att ta med en hem. Alltså jag må vara lillgammal men tro inte alltid att jag är ansvarsfull. Tittade på dem och tänkte "Vilken vill jag ha?" när jag liksom helt plötsligt inser vad jag håller på med.

Neeeej Miranda neeej! Du kan inte, du får inte - Varför inte?? Jag vill! - Men hyresägaren går inte med på det - Äh han behöver inte få veta - Men grannarna kommer höra - Skitsamma det är ju bara till på onsdag - Men hur hade du tänkt ta med den till Sverige?? - Ähh det löser sig väl - Nej det gör det inte, kostar en massa säkert, och den måste säkert vaccineras för det är den ju garanterat inte när den ges ort gratis - Men jag viiiiiiiilllllllll - Nej jag kan inte - Men jag viiiilll!! - En stackars hund som du ska ta till Sverige och sedan tillbaka till Italien igen? - Nej jag lämnar den hos mamma och pappa, de blir säkert bara glada - Nej de blir de inte, och tänk på att du knappt vet vilket land du befinner dig i om ett par månader - Ja ja okej då! Men de är ju så söta...

Så jag lyckades till slut övertala mig själv att inte ta med en hem. Det är såklart att det var överlägset fler argument till att inte göra det... men man blir så kär och förtrollad av små valpar. & att den dessutom var som perfekt för mig.. åhh well. Jag som planerar att bo i tre olika länder det närmsta halvåret (för att inte tala om två olika världsdelar!) lyckades till slut ta mitt förnuft till fånga. Men det var knappt..!


Snön är här!

I natt kom det (efterlängtade?) snötäcket och lade sig även över Valtellina! Nu kom äntligen julkänslan till mig dessutom. Åhh så vackert det är... ska spendera hela dagen i sol och snö! Kolla in dagens klipp från de vackra snöiga bergen.



Att få promenera här är livskvalitet.




fredag, december 18, 2009

Sötsaker

Jul, då smaskar italienarna i sig gigantiska mängder sötsaker. Bland annat Brisciola (typ Panettone), och den här nedanför den var sjukt god. Inte som de där torra man hittar i Sverige...



Giovedì sera.

Var inte på överdrivet löparhumör igårkväll trots att energidepåerna fylldes på rejält onsdags. Var inget större problem heller, vet ju att kroppen fortfarande kan vara lite sliten från långloppet i söndags. Det är ju ganska stor skillnad att återhämta sig från ett 3h-lopp jämfört med ett 2h-lopp. Men träningen i tisdags gick ju lungt, och igårkväll så hade jag tänkt mig något liknande.

Men jag kände inte för att slö-löpa, utan ville ha lite fart... men intervaller kändes inte speciellt lockande.

Så jag körde en klassiker; växel-löpning (eller fartlek!).

Körde 300m i ökad takt och därefter 100m långsamt, därefter 300m snabbt igen osv. Inte överdrivet intervalltempo, jag tog inte ut mig på det sättet; utan mer för att hetta upp passet lite. Var ju -5 grader så det behövdes.


..och skoj blev det!




(Slå mig inte, jag är bloggare och bor ensam. Då blir det sådana här lunarbilder som tas;)

Siffror:

Uppvärmning 1,5km
9x300m - tempo 4.00-4.45/km Mellanjoggar 9x100 - tempo 6/km
(sista energin) 500m - tempo 3.59/km
Nedjogg 1,5km

Summa:
7km
38.16
5.28/km
Puls 174
Max 2.40/km
Max-puls 194


- 8 grader...

...idag när jag promenerade mina 3km till jobbet.

Man tror att man skall få värme när man flyttar till Italien? 


torsdag, december 17, 2009

Vita è bella con amici!

Livet är inte bara bra med vänner - utan underbart :) Shitt vilken middag det blev igår! Helt otroligt, jag är mäkta imponerad över Silvias cookingskills, och inte minst hennes egenskap att skapa 50-11 olika saker till en kväll. En annan hade ju nöjt sig med en sak!

Lite aptitretare i form av hemmagjord potatistårta-pizza. Det smakade som underbart nygräddat fluffigt bröd med pizza topping. Sweet.


Sedan lite ostbullar; lite wienerbrödsdeg (vad heter sån deg? svoglia någonting på italienska). Underbart gott i alla fall. Ska tvinga fram recepten ur Silvia sen. Hon kanske kan gästblogga för alla italienska-talande ;)



Så vi har redan två bakade grejer. Vad händer? Jo hon kommer in med världens största bricka med hemmagjorda ravioli!!!!!



Åh jag blir så hungrig bara jag TÄNKER på vad jag fick äta igår. Alla vi som blev bjudna kunde ju knappt tro att det var sant? Nog för att Silvia är grym i köket - men kom igen?! Vad har vi gjort för att förtjäna allt detta? BUONO!



Därefter åker en gigantisk köttbit fram! Visar sig vara fylld kalkon! Utropstecknerna kan inte på långa vägar beskriva den chockade skaran folk som bara häpet tittade på medans Silvia skar upp. Helt klart en vän att behålla... ;)





La tacchina e i contorni..


Glad är ju bara förnamnet!



Nej mina vänner.. det är faktiskt inte slut där. Avslutningsvis täppte vi till våra magsäckar fullständigt med citronmarängtårta... och sedan fanns det inget utrymme kvar i magsäcken whatsoever. All cred till Silvia!




Gruppfotografering! Det verkar vara en grej i Italien? Jag sa att jag ville ha en bild på alla och alla bara sällade sig lite fint tillsammans i ena sidan av rummet. Molto bravi ;)




Hade en otroligt underbar kväll med mycket skratt, skämt, utrop, svordomar osv. Det som gör mig extra glad är att de som var med på middagen verkligen är de människor jag tycker mest om här i Valtellina, de som jag kommer att sakna när jag lämnar Morbegno. Det värmde väl lite extra att få ha "alla samlade" så att säga.

Från vänster har vi mig (ser jag inte gigantisk ut förresten? Inte mitt fel att folket här är så små), Stefano, Sara, Cesare, Silvia, Celia och Simona. Sedan att alla deras namn nästan uttalas på samma sätt i början... det är bara ett jäkligt soligt sammanträffande ;)

Ja gott folk, undra när man äter sådär gott igen? (No offense till jullunchen mamma & pappa!)




Mirandas människor

Är jag lat eller smidig?



Jag startade ju Italienbloggarna för att fixa en gemensam träffpunkt för alla Italien-bloggar. Så att jag och alla andra skulle hitta de enklare. Men så inser jag att jag missar så många andra bloggar som jag vill läsa, många med löpning och träning som utgångspunkt. Så jag fixade ihop en Mirandas människor -lista idag. Den är inte färdig på långa vägar. Bara för mig själv, men den som vill kan ju också ta en titt ;)


Ena oss löpare



Jag hatar sådana här kommentarer. Löpning är för ALLA. Alla på sin egen nivå. Löpning gör man för sin egen skull, och på sin egen nivå. Vill man tävla så gör man det, vill man bara förbättra kondisen så gör man det. Men jag hatar när löpare vänder sig mot andra och pratar om "hur söligt det går" osv. Att göra en mara är en PRESTATION oavsett tid. Javisst, jag tror att alla människor kan klara det, men det handlar såklart om att träna kontinuerligt inför en mara. Men sen kommer det folk som pratar skit om maradistansen - "Inget märkvärdigt" men hur känner sig då de som kämpar sig runt 5km och är stolta? Nej, alla tränar löpning på SIN nivå. Det är ju det som är så underbart med löpning.

Springa snabbt, springa långsamt, springa kort, springa långt - DU VÄLJER :) 

Vilken härlig kväll vi hade igår..

...med ett överflöd av mat! Skall fixa upp bilderna på lunchen :)

Tills dess får ni hålla till godo med ett exempel på världens bästa fika.

Cappuccino och choklad! 



Hörrni alla däute! Vad skall ni hitta på idag?


onsdag, december 16, 2009

Långlopp runt sjöarna


Vem har lust att hänga på långlopp runt Lötsjön, Råstajön och Brunnsviken någon gång mellan jul och nyår? Ingen aning om exakt hur lång det är, men gissar på minst 20km. Jag har ca 2km till Duvbo kyrkogård där jag tänkte starta.Man är såklart välkommen att vara med på 5km om man vill, eller 10km eller hela loppet (eller längre). Hade tänkt mig 6min/km -fart (mellandagarna vill man ju ta det lugnt på). Är villig att anspassa mig om någon har någon annan idé. Såå vad säger ni?





Svenska uttryck - på italienska!

Ikväll blir det härlig middag tillsammans med ett helt gäng kollegor. Skall bli grymt skoj!

Vi kommer vara hemma hos Silvia och det blir väl lite "avskedsmiddag" eftersom hon ska till Australien ett halvår och därefter till Sverige i två år och studera design! Sedan att jag också ska åka vet ju varken jag eller någon annan till 100% men jag ska ta vara på tillfället för att det kanske ändå blir lite avskedsmiddag för mig med. Vi har i alla fall pratat om att slänga ihop en till middag den 5 januari, som skulle vara ett riktigt avsked av denna svedese i så fall.


Cmq, iallafall, så tänkte jag skoja till det och slå in ett paket pepparkakor och tre polkagrisar till henne. Dessutom har jag gjort en rolig lista med svenska uttryck som är översatta till italienska och med dess betydelse. Så hon slipper komma till Sverige och känna sig som jag gör angående italienska uttryck (dvs jävligt förvirrad) men det lär hon väl göra ändå. Det är ju egentligen det som är så härligt och utmanande med uttryck.. att de inte är solklara.


(Nu när jag har givit mig in på det här får jag väl bita i det sura äpplet och avsluta... ;)


Så jag gav mig på lite översättararbete på klassikerna. "Bli tagen med fingrarna i syltburken". Haha Presa con le dita nella marmellata? Diventare beccato di fare qualcosa male?

Ja, som ni ser krävs det ett helt jäkla jobb från min sida med.. eftersom jag inte översätter uttryck på daglig basis direkt. Tur att jag är en språknörd då! Hur går det för mig? Gå i taket = andare al tetto? Inte gråta över spilld mjölk = Non piangere sul latte versato ;)

Kommer jag fixa det eller blir det kaos?! Nu är det kokta fläsket stekt! Adesso l'arrosto di maiale è cotto!


tisdag, december 15, 2009

Kylan har faktiskt kommit

Nollgradigt när jag gick till jobbet och sedan -3 på vägen hem. Snön däremot? Jadu, den ligger väl kvar på bergstopparna! Men ser ni frosten på marken?



Passade på att promenera bort hit och få lite sol på lunchtimmen. Där jag jobbar kommer solen aldrig fram utan skyms av bergen, men hit kommer den minsann. Jag har en ca 10min promenix till favoritplatsen. Garanterat värt det :) Är ju min stora kärlek i Valtellina.



Passade på att lyxa till smörgåsen lite genom att fylla upp den med Bresaola. Visste ni för övrigt att bresaolan har sitt ursprung härifrån Valtellina? Så om det är något man skall äta här så är det bresaola, inte mig emot!



Vila schvila...

Man skall ju vila efter 3 mils långlopp. Hur mycket och länge beror ju på var ens nivå ligger. Själv så rörde jag mig minimalt igår men idag har jag gått på som vanligt. Benen kändes fortfarande härligt trötta dock ganska pigga. Tänkte att de skulle få sticka ut och "rastas" en stund på kvällen. Max 20 min. Vips så försvann 10 min av bara farten och benen protesterade "Bara 10 min kvar?! Kom igen" så huvudet gav med sig "Oookej då, men då ska det gå långsamt!" 

...& långsamt gick det. Men mysigt i -3 grader (yes, det har blivit kallt här också!)

5km
29.52
5.59/km


Har för övrigt insett att det är lite skoj med trollhår. Man kan ju använda hårband och se ruskigt mycket yngre ut i och med "söt-stämpeln" hårband sätter på en. Ja, en helt ny värld har öppnat sig för mig...