Jag får väl fortsätta...

... att se ut som ett troll då ;)

Den stora frågan..

är om man ska klippa sig eller fortsätta tro att man är en av Charlies angels?

KFEM med familia

Visste ni att man kunde ta bild i KFEMs provrum?

Nej, inte jag heller. Men när jag upptäckte det tvingade jag mamma och bror att ta bild med mig. Är det någon som är intresserad av lillebror så är det bara att höra av sig..han är snäll trots att det ser ut som motsatsen på bilden ;)

En Stockholms-pärla; Södra Mälarstrand

För er som inte vet vad det ligger är det kustremsan mellan Hornstull och Slussen. Här har man vandrat och sprungit åtskilliga gånger, dels i döende tillstånd (marathon) och lyckliga stunder.


Idag med lite kärlek. Långdistans är inte enkel match, det är det verkligen inte. Men vill man så kan man. Ibland kan det kännas som om man klarar sig bra utan varandra, och andra stunder så gör det ont i magen av saknad. Det är en himla jobbig bergodalbana, och många undrar hur man kan riskera ett sitt förhållande med att flytta till Italien?

Det handlar helt enkelt om att jag gör ett val för mig själv, och tänker inte på oss. Den dagen Markus vill tänka på sig själv, och gör ett val som innebär att jag får offra mig så kommer jag göra det. Om man älskar en annan människa vill man att den människan ska kunna leva ut sina drömmar.. whatever it takes.

Promenera är bra för själen.

Jag och mamsen min har i två dagar tagit 10kilometerspromenixar runt sjöarna i Sundbyberg. Jag i minishorts och t-shirt, annat folk i vinterjackor. Det är en förvirrande årstid ;)

Så angående att inte promenera så tänkte jag presentera hyrbil nr 3. En underbar liten sjönhet i en av mina två favoritfärger. En stabil och riktigt skön axxare; Ford Fiesta.

Den här babyn är min till den 12 oktober ;)

Hur knäpp känner man sig inte...

...när man råkar säga "grazie mille" till kvinnan som höll upp dörren?

Ops. Italien-febern har brutit ut och jag kan inte stoppa den...

Sverige = ostmackor

ja.. riktigt goda ostmackor får man absolut inte i Italien. Sverige 1, Italien 0.

Strax; Flickan som lekte med elden!

Den stora frågan är...

..om det finns några bättre presenter än ätbara presenter??

Allora, hemma i Stoccolma..

och det känns okej. Det känns skönt, bekvämt och bra. Jag har nog börjat vänja mig vid dessa "månadstripparna" hit och dit. Nästan exakt en månad sedan jag var i Stockholm senast.

En mycket rolig flygplatsupplevelse. Jag är nog lite översocial ibland, men jag har insett att man missar mycket roliga och intressanta människor om man inte tar tag i möjligheterna att lära känna folk. Började prata med en tjej från Torino som skulle flyga för första gången, i min ålder och vi klickade direkt. Jag tog henne under mina vingar, supervana "flygaren" nuförtiden ju. Nej men ärligt, hon var jättetacksam och vi snackade bort 2h i ett naffs! Är inte sånt underbart?!

Kommer hålla kontakten, antingen träff i Milano eller att jag kommer och hälsar på i Torino osv. Hon hade för övrigt världens häftigaste efternamn; Mozzarelli! Så jag frågade om hon vill gifta sig, och fick ett ja! ;) Min dröm; Miranda Mozzarelli...

(Läste om Italien och drack en pocket espresso på flyget. Nej jag är inte beroende av Italien...)

Sådär, nu är man alltså i den gamla staden igen. Med en lång och skön helg framför sig. Känns otroligt lugnande att ha lite vilotid. Slängde mig direkt ner i världens skönaste soffa och titta på min stora tv med mitt underbara hemmabiosystem. Utan tv i Italien har väl givit mig lite abstitens...

SVEZIA

Here I come!

Billig outfit

...som vanligt. För den som inte är invigd låter det säkert bra jäkla konstigt ;)

Egengjort smycke, realinne 29kr samt rea-kjol från h&m i Jönköping; 99kr. Jag har blivit ett stort fan av kjolar med hög midja. Ser bra ut tycker jag, och ger en höftlös flicka chansen till höfter ;)

Jag kan ju inte låta bli...

... att länka till det här;

http://www.sportfack.se/nyheter/article502702.ece



En mycket fin början på dagen! 4000 besökare i veckan.. ;)

Eftersom jag sprang som en pazzo igår..

..så är foten lite besvärlig. Sedan förra veckans långlopp har högerfoten varit lite känslig. Jag med världens löp-och träningsmotivation har ju inte suttit still en stund. Igår efter ca 25 min riktigt högfart-löpning så small det till. Inte small, men ont gjorde det. Så jag fick halta hem 1h20 min och i morse var jag smart nog att be om skjuts.

Så idag sa jag åt mig själv att jag var tvungen att vila mig. Sååå svårt när det är fint väder, jag vill ju bara gå, gå och gåååå! Så tvingade med Celia och Stefano att ta en aperitivo med mig, och de gjorde de gladeligen. På ett nytt ställe i Sondrio.


Trött Miranda som precis lämnat jobbet. Jag och Celia slog till på två alkoholfria "Virgin Orgamso" haha vet de ens vad det betyder, alla dessa italienare? :)

Härligt och gott tilltugg såklart. Jag kommer att sakna aperitivo. Skall dock bli trevligt med lite vanlig, svensk fika också. Åhh gigantisk latte...

Det här med kontrakt.

Jag började arbeta för mitt italienska företag 11 maj i år, och skrev på ett kontrakt fram till 31 december. När jag sedan började arbeta så hade jag hela tiden tanken att åtminstonde stanna i 20 veckor. Varför? Jo för att jag har haft 20 veckors praktik för min inköp/logistik-utbildning. Snacka om att slå två flugor i en smäll va?

Så när jag fick det här kund/leverans-arbetet fick jag möjlighet att i samband med att jobba, flytta till Italien, förbättra språket m.m. även fullfölja min 1,5 års KY-utbildning.

Nu har jag fullföljt 20 veckor, eller för att vara mer exakt, den här veckan är min sista och tjugonde vecka av praktik. Inget som mitt företag har en aning om såklart, då hade jag fått jobba gratis. Så mål 1 är klart. Mål 2 är att arbeta hela kontraktet ut. Mål 3 börjar komma smygandes nu... kanske vill jag stanna.

Jag har hela tiden tänkt "Den 31 december, då åker jag hem" eftersom jag trots allt har det mesta i Sverige; familj, lägenhet och pojkvän. Jag har inte haft tanken att verkligen flytta utomlands, på riktigt. Bara temporärt.

Ju längre tiden går börjar jag liksom snegla mot våren. Allt jag arbetar med, allt som oftast kommer det upp januari, mars, juni osv. Allt mer börjar jag känna för att kanske stanna. För att kanske vara kvar en stund till, lära mig mer, osv. Allt mer börjar jag fundera på hur mina chefer tänker angående kontraktet. Allt mer börjar jag oroa mig över mitt jobb, stressa upp mig när det inte går som det går osv. Jag var mycket lugnare i början, och inte alls lika motiverad. Då ville jag bara göra ett bra jobb, nu vill jag göra ett ruskigt bra jobb.


Så nu står jag här, 3 månader fram tar kontraktet slut. Ska be att få ett svar om ca 1 månad, och se om jag får ett. Visst det är inte världens bästa jobb, och ibland är jag less, men jag har fullt med härligt ansvar och lär mig mycket, samt börjar verkligen tycka om stället. Så 6 månader till, ja det vill jag nog. Undra vad Markus kommer att säga om det här, tur att han aldrig läser min blogg..

Om inte det blir förlängt är det inte hela världen, börjar blicka ännu längre bort nu, mot Australien eller Sydamerika? Utvecklas, äventyr, nya miljöer! Mig kan man då inte hålla instängd.

Men så ser de i alla fall ut gott folk, så det blir intressant att få veta om ett tag, och vem vet, jag kanske ändrar mig. Allt kan ju hända. Lovar att hålla er uppdaterade på jobb/livssituationen i Capuccino-land.

Al lavoro senza motore..

Ni vet vår miljödag då alla dessa italienare (som aldrig går) var tvungna att ta sig till jobbet utan bil?

Ja, jag hade mina misstankar och förväntningar igår när jag promenerade till jobbet med Celia. Jag hade ju hört alla gnälla.. "åhhh tåget..åhh smutsigt, åhh aldrig i tid..." och misstänkte att de fletsa ändå skulle ta bilen!

Men se där! Det var ju jättefå bilar på den vanligtvis överfulla parkeringen!! Är ni inte imponerade? (och kolla vilken omgivning parkeringen har...)



Det roliga är att mina medkollegor kom jätteförsent och "var tvungna" att sticka tidigare för att ta tåget. Enligt dem är det därför det är omöjligt att åka tåg, för att de skulle aldrig kunna fixa 8h annars. Jag tror bara att de passade på att dra en vals för att förkorta arbetsdagen, de hade ju varit så duktiga som åkt TÅG till jobbet....


Strunt samma, var lite kul att de flesta offrade sig. Hörde dock folk gnälla hela dagen om hur tidigt de hade fått gå upp, hur mycket de offrat sig osv. Hör de mig gnälla? Nej, aldrig. Sedan åt vi en stor lunch tillsammans och alla verkade glada och nöjda, tills de drogs igång med allt gnällande igen.

Vet ni, jag var imponerad och glatt överraskad över att så många kom till jobbet utan bil men HALLÅ så jobbigt är det faktiskt inte. Enligt vissa hade de gjort århundradets grej, som om de förtjänade Jerringpriset typ! Aiuto!

Ta bilen då för tusan så jag slipper gnället...

Ännu en ny leksak..

som kan slåss mot den här gulliga mocka-bryggaren om priset "Sötaste mocka-bryggaren".


Till mamma, världens största fan av lime-grönt!

Nutella

"Ja, jag köper sådana här små paket.. så kan jag ta ett sånt då och då"

Problemet är att man kan äta hur många små-paket som helst..

Pensionen.. ja juste.

Går in på bankens hemsida. Ja, jag föll för reklamtricket.




Tänkte "ja, jag kan ju lika gärna föra över lite pengar till pensionskontot, var ju ett tag sedan". Tänkte mig 200 kr, sedan så kände jag att jag var lite snål mot mig själv. "Okej, jag för väl över 700 kr dåå!"

Hejdå pengar, vi ses om 44 år...kanske inte var min bästa idé. Är svårt det där, de är ju fortfarande mina pengar, men får ju inte plocka ut de förrän år 2053. Typiskt.

Kändis?

På företagets nyhetsbrev till alla de tusentals kunder och distributörer som vi har i hela världen..

Jo där hittar man mig. Det måste väl vara positivt I guess.

Älskar den här delen: She has left behing in Stockholm her flat, her job, her family and her boyfriend. "No sacrifice is too big when you want to join the world's leading manufacturers of high quality bicyclehelmets!" said Miranda when interviewed by a local newspaper.


Hahahaha..när jag såg det här... jag dör.. hjälp, jag får ingen luft... ajj min mage.. skratt-attack.

Nej det är inte jag som har skrivit. Min chef är en riktig författare ibland.

Här måste barnen

springa över gatan, annars överlever de inte.

Stackars små barn som ger sig ut i den italienska trafiken. Akta er!!

Tacka vet jag svensk trafik. Här kan de små skolbarnen gå sakta men säkert fram...

I morse åkte sjalen fram..

brr.. 13 grader.
Söt sjal i alla fall. 59kr, H&M's barnavdelning.

Fornetto, ett litet underverk!

Jag vet inte om jag nämnt det på senaste tiden, men jag har ju ingen ugn. Man överlever lätt utan vare sig ugn och mikrovågsugn när det är varmt. Bara tanken på en massa varm mat är jobbig när det är 25 grader ute. Men nu! Nu är det annorlunda.. huttrar vid tanken på kall mat...

Så jag såg ett erbjudande om en Fornetto, ett litet mellanting mellan ugn och mikro. Mer ugn dock, eller liten grill. Grym är det i alla fall! Man kan laga all mat i den, men det är ju inte så att man ställer sig och gör potatisgratäng.. får plats med ung lite mer än 2 skivor bröd i den. 8 liter. Men perfekt för mig. Pris 25 euro. Finemang.


Blev lite varma mackor igårkväll, supergott! Rostar till brödet alldeles härligt och fint, tar bara 5 min. Sweet!

Någon som kan dela med sig om tips kring en sådan här maskin? Är ju totalny på fornettosar..

Svizzera!!

Idag damer och herrar har jag haft en mycket häftig och otrolig dag! Jag kommer alltid att minnas dessa mäktiga berg!

Idag var jag uppe i bergen som velat väldigt länge. Visst det finns inte supermycket här, men det finns berg, och de är mycket vackra! Hur gör man då? Jo, man åker med det röda tåget från Tirano, och tar sig in i Schweiz. Det är faktiskt mycket kännt och uppskattat.


Jag hade inte riktigt förstått att vi skulle in i Schweiz så jag hade inte ens med mig mitt pass! Schweiz är ju inte ens med i EU! Ingen panik gott folk, det var som tur var ingen som frågade ;D


Så vi tog oss upp klockan 6, jag Silvia och hennes mor och mötte upp ett 50-tal resande i klubben "Viaggiatori liberi" - fria resenärer. De reser mycket själv men fixar även ihop sådana här små trippar; det var folk mest från norra Italien men även tom hela vägen från Sicilien.

Vi som skulle promenea gick av innan de andra. De pigri (lata) fullföljde tåget till St Moritz (kommer jag också göra vid nästa tur, måste ju se St Moritz också!) Så av de startande 50 var vi ungefär 20 som skulle promenera.

..och vilka berg, och vilken mäktig utstrålning, och vilken underbar dag!! Jag är typ alldeles salig! Att få promenera och prata i alla dessa alpers närhet.. och den friska luften.. och den ståtliga och mäktiga tysthet. Jag trivdes som fisken i vattnet. Jag hade kunnat fortsätta en vecka till.

Tåget tog ung 1h, ch då var vi uppe på 1600 m.ö.h, sedan började vandringen uppåt. Vi promenixade nog ca 1,5-2h innan vi stannade och fikade en stund. Allt i sakta och behagligt tempo, och vi hade väldans tur med vädret också. Behagligt, tom varmt uppe på den höjden! Alla som sa att det skulle bli en dålig dag, tji fick de!

Kolla så vackert.. tryck på bilderna för att se de större!

En tapper skara på 6pers av dessa 20 vandrare fortsatte ännu mer uppåt. Upp mot högre breddgrader! Hade som tur var lånat både skor, byxor, underställströja och jacka av Silvia så jag var tutto aposto så att säga. Perfektta vandringsskor för alla dessa stenar, annars hade det gått åt hel***e

Möter oss gör smältvattnet från toppen (vi kom himla nära) som var alldeles iskallt och gott. Jag tror vår lilla extra tur tog oss ca 2h.

..och så tillbaka igen!

Jag kommer tillbaka, det är ett som är säkert! Jag är alldeles kär i all denna miljö.. trots tröttheten i benen.

Innan hemgång (efter kanske 5h vandring), ännu mer chiacchere och även lite energikickar! Det har verkligen varit superkul att åka såhär i grupp, man tjattrar, lär känna folk som man annars aldrig hade haft chansen att prata med! Alla är ju även där just för att de trivs att resa på det här sättet; i grupp, sällskap och mycket sociala. I blandad ålder, kul!

På väg tillbaka var vi modiga och satte oss i den vagnen utan tak "panorama"-vagnen. Det var faktiskt inte så kallt som man kan tro, vi hade väl ungefär 15 grader, hade ju lika gärna kunnat råka ut för 5 grader. "Nere" där jag bor har det varit ca 25 grader.

Världens sötaste tåg! Ett av unescos världsarv.

Lycklig Miranda... och lycklig Silvia. Så kul att jag har hittat Silvia med likadana intressen, ingen annan här gillar att röra på sig. Är supertacksam att hon tog med mig, fixade alla kläder åt mig osv! Supergrym! Jag sov ju över hos henne dessutom för att vi var tvungna att gå upp så tidigt.. och hon har mycket intressanta saker. Kommer att berättas om vid senare tillfälle.

Kan man titta sig mätt? Nej!!

Nu är huvudet och kroppen helt slut. Ska definitivt upp igen nu när jag vet hur och var man ska ta sig. Vem vill komma och uppleva bergen?'

Varför blir jag så förälskad? Jo för att jag älsar att vandra i naturen såhär, även om jag inte gör det alltför ofta. Men jag älskar det, man känner sig så liten, och naturen känns så mäktig. Att man har möjligheten att uppleva dessa på så nära håll.. aa nej jag är nog lite tagen :)