Kände efter en halvtimma att det var ett dött lopp så jag vände hem för att vara hemma efter 1h ungefär. Men sedär, då ville jag inte avsluta "En liten stund till" okej, och sedan en till liten stund.. och sedan en längre.. och sedan 2h.
Haha egentligen helt sjukt, man är nog lite schizo (?) egentligen. I ärlighetens namn så hade jag inte förväntat mig någon höjarlöpning, och det var det ju inte, men det var distans i alla fall.
Fick i alla fall springa här (och jag vet att ni sett mycket härifrån nu på sista tiden.. men hallå snart är de kanske bort...)
Så vad kan vi ta med oss utav detta? Jo att Morbegno är grymt vackert lunchtid på en söndag då det är helt dött (alla familjeluncher pågår ju där italienare äter sig fördärvade - så då kan de ju inte gå ut och röra sig) samt att jag kan med lousy motivationen återigen prestera ett dugligt långlopp i dugliga 6min/km tempot.
Vänta bara när skalle, hjärta och ben är med på det hela, då ska jag nog åstadkomma mästerverk igen.
Tid; 2h
Distans; >20km
Humör; bergodalbana
Bästa; när jag var helt solo i Talamonas industriområde, orka med människor idag...
Sämsta; när jag kom på att jag har ett examensarbete att göra klart till på onsdag :(
Vad åstadkom jag v.49 då?
Jo en helsickes massa promenadtimmar. Herregud.. över 10h promenad. Fast det är ganska enkelt att förstå varför; 1h fram och tillbaka till jobbet varje dag samt varenda lunchminut promenerandes - stod ju inte ut att vara inne på kontoret när solen sken..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar