lördag, december 19, 2009

Jag höll precis på att göra något MYCKET dumt!

Jag promenerade på favvoplatsen och möttes av 4 valpar! Alltså ubersöta gulliga valpar! Sedan var ju förstås ägaren där också, och valparnas mamma och pappa, en barnfamilj som var lika förtjust i valparna som jag och ännu mer folk.

Började ju omedelbart klappa dessa gulliga mjuka ting och ägaren frågade "Vill du ha en?" "Absolut" svarade jag ju självklart och han gav mig en i famnen. Varsågod!

Hahaha "Du skämtar väl??" "Nej, nej, de är 2månader och jag kan inte behålla dem, så jag ger bort dem".


Febril tankeverksamhet påbörjades därmed i min skalle! En gullig hundvalp?! Ja!! Mamman var en svart jaktlabrador och pappan en sorts vallhund = PERFEKT hund för mig. En hund som inte bara vill springa långt - utan kan! Åhh sällskap på löpningen...åhh... gullig hundvalp..åhhh söt söt söt...




Jag satt på knä, SERIÖST tänkande på att ta med en hem. Alltså jag må vara lillgammal men tro inte alltid att jag är ansvarsfull. Tittade på dem och tänkte "Vilken vill jag ha?" när jag liksom helt plötsligt inser vad jag håller på med.

Neeeej Miranda neeej! Du kan inte, du får inte - Varför inte?? Jag vill! - Men hyresägaren går inte med på det - Äh han behöver inte få veta - Men grannarna kommer höra - Skitsamma det är ju bara till på onsdag - Men hur hade du tänkt ta med den till Sverige?? - Ähh det löser sig väl - Nej det gör det inte, kostar en massa säkert, och den måste säkert vaccineras för det är den ju garanterat inte när den ges ort gratis - Men jag viiiiiiiilllllllll - Nej jag kan inte - Men jag viiiilll!! - En stackars hund som du ska ta till Sverige och sedan tillbaka till Italien igen? - Nej jag lämnar den hos mamma och pappa, de blir säkert bara glada - Nej de blir de inte, och tänk på att du knappt vet vilket land du befinner dig i om ett par månader - Ja ja okej då! Men de är ju så söta...

Så jag lyckades till slut övertala mig själv att inte ta med en hem. Det är såklart att det var överlägset fler argument till att inte göra det... men man blir så kär och förtrollad av små valpar. & att den dessutom var som perfekt för mig.. åhh well. Jag som planerar att bo i tre olika länder det närmsta halvåret (för att inte tala om två olika världsdelar!) lyckades till slut ta mitt förnuft till fånga. Men det var knappt..!


2 kommentarer:

  1. Jag vet, jag vet... det är såååå svårt att säga nej till en valp...

    SvaraRadera
  2. Strongt att faktiskt inse att det inte fungerar. Vet vilken dragningskraft valpar har, får själv stålsätta mig när tanken kommer över mig men inser att så länge jag och maken jobbar som vi gör så får valpen det hos någon annan..

    SvaraRadera