Jag vet inte vad jag vill! Ända sedan tanken kom att de inte skulle förlänga har jag tänkt på saken - och faktiskt tyckt om tanken att komma hem till Stockholm igen. Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att jag får ut mer av livet i Stockholm.
För att jobbet ger mig inte längre det jag kom hit för; utveckling, lärdom och kunskaper. Jobbet innebär krav som jag inte vet hur jag skall uppfylla med 0% av arbetsledning. Ibland undrar jag hur de funderade när de satsade på Skandinavien. Hur som helst, jag har varit väldigt nöjd egentligen tills nu i höst, och just i denna stund nu vet jag varken ut eller in...
Den stora anledningen till varför jag längtar hem är för att jag känner att jag står och stampar på samma plats på jobbet helt utan vare sig vägledning, uppmaningar eller hjälp. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det i sig ger mig stress. Då funderar jag på varför jag i slutändan måste känna sådan här stress på ett jobb som jag ändå inte vill ha för resten av livet. Som jag har för att lära mig utav, för att utvecklas av. Men om jag inte utvecklas, ger inte det svaret då? Jag vet att Johanna har gått igenom liknande och hon valde att sluta. För att i slutet så handlar det ju om en sacco di tempo / en massa tid utav ens liv. En massa tid man inte vill slänga bort!
Så vad skulle jag göra om jag helt plötsligt skall hem till Sverige? Söka jobb antar jag. Vara ledig (för en gångs skull?), träna?, planera för framtiden osv. Kanske se det som en mellanlandning mellan Australien och Sverige.. är ju ändå en massa som skall ordnas innan Australien.
Shitt jag vet varken ut eller in. Hjälp?
Amore, tycker det låter som du ska ta ditt pick o pack och komma hem igen..
SvaraRaderaUppenbarligen trivs du ju inte längre på jobbet o i övrigt känner du dig rastlös. Kom hem hit så kan vi planera inför Australien istället.
tycker det låter som att du visst vet både ut och in. tyvärr (!) tycker mitt ego men det känns ju som att du har bestämt dig men att du letar lite bekräftelse på att det är ok..? don't go, staayyy...
SvaraRaderaOm det funkar ekonomiskt kanske du ska ta chansen att bara vara, tills du åker igen? Träna, sova, träffa alla vänner osv. :)
SvaraRaderaTidsfördrivare har aldrig varit mina bästa vänner, så därför slutade jag. Behöver eld i baken, myror i brallan och fjärilar i magen. Livet har mer att ge. Det är ju du som måste besluta.
SvaraRadera=>Älskling.. jadu, du har ganska rätt där.. rastlöshet kills me. & så saknar ju dig förstås :)
SvaraRadera=>Ida, det är psyko! Vi har inte känt varandra länge men du spikar mig ju?! Jag slogs av det när du skrev det, jag kanske har bestämt mig men vill veta omdet är "ok" först.. vill liksom inte göra "fel" val fastän det är jag som bestämmer hur jag vill ha det. Jag är knäpp punkt.
=>Fitnesscoach, jaaa.. det är en idè. Problemet är att jag aldrig direkt "varit" och blir rastlös ganska snabbt. Å andra sidan så kan jag ju sysselsägtta mig med en massa sidoprojekt och träna kopiösa mängder :)
=>Johanna, jag tror du och jag funkar bra. Vi är effektivitets-junkies, du har rätt. I slutet handlar det om vad livet har att ge här vs livet i Stockholm. Stockholm vinner då tyvärr.
Du bara vet vad det är bättre för dig själv : )
SvaraRaderaSvåra vägskäl att tackla. Men som andra skrivit här, tycker jag också att det lutar åt ett visst håll - så gå på det och följ ditt hjärta.
SvaraRadera