Flyger kl.18 och landar 20.35.
Därifrån skall de ta buss till tågstationen och tåget 21.15 - tror de i alla fall.
Det var planen. Nu har vi plan B.
Min kollega har sagt ett par ggr att han kan åka och hämta de. Men jag (svensk såklart) har svarat med "Inte behöver du" "Kommer inte på fråga" "Aldrig" osv. Vi svenskar låter ju inte en annan köra 3h bil för att hjälpa dig. Det är alldeles för mycket.
Sedan tänkte jag.. så mycket enklare det vore för de att slippa skynda till tåget, och smidigare, och road-trip till Bergamo osv. Så jag blev lite italienare och tackade faktiskt ja för hjälpen.
Varför har vi så svårt att ta emot hjälp? För att vi inte skulle offra oss på samma sätt själva? För att vi tror att vi hamnar i skuld?
I Italien hamnar man absolut inte i skuld, det finns en helt annan "finnas till hands"-mentalitet här. Det är helt enkelt naturligt att hjälpa till, även om de innebär uppoffring osv.
Så nu drar vi till Bergamo efter jobbet, shopping och aperitivo och så ska jag överraska tjejerna när de landar!!
Grymt va?! Så slipper de 2h tåg också för den delen.
De kommer inte hinna se de här och jälvar den som sms:ar det till dem och förstör överraskningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar