Det här jävla resandet

börjar göra mig både gammal och frustrerad. Nej nu är jag både trött och grinig.. så ett positivt inlägg blir det inte. Långt och gnälligt är det också. Varning, så nu vet du.

Vaknar 05.40 med massor av tid och klump i magen för att behöva lämna Markus igen. Börjar ifrågasätta mitt val igen.. och fundera i banor om att jag kanske ändå ska sluta vid årsskiftet och komma hem igen?

Kör hemifrån 06.40 och kommer till Arlanda ungefär 07.15. HITTAR INTE HERTZ! Kör direkt till Terminal 5 (utrikes) men är rejält novis på Arlanda. Var fan är Hertz?? Ni vet den där flygstressen som kommer krypandes..?! På mitt papper står det "Fristående station" och jag hittar till slut en som heter Hertz Terminal 4. Ringer Hertz, nej där får jag inte lämna in den... utan hittar till slut rätt. Ni som känner till Arlanda vet att det är ett helvete att åka runt och leta där, in och ut på terminaler och parkeringar. Man får ju snudd på hjärnblödning..

Kommer till avgångshallen 08.00. Kö för att lämna bagaget; 19 kg YES! Inget strul där i alla fall. Säkerhetskontroll och jag är inne. Klockan är 8.30. Ska borda planet inom 10 min! Hinner handla macka och vatten.

Väl på planet kan jag andas ut, åtminstonde för en stund och försöka sova. Har en gubbe som i vanliga fall hade varit supertrevlig, för att han ville prata hela tiden; men jag ville bara drömma mig bort från smärtan av att lämna Markus igen. Han tragglar sig fram på dålig italienska med mig fast jag nämnde 3 (!) ggr att jag var svensk.. Herregud... skrattar nu i efterhand förstås.

Av planet som är sent, på buss mot stationen, 25min, och in på Milanos centrala station. Ett jävla kaos.. och inser att jag har missat mitt tåg med 10 min. Det är 1h50min till nästa! Vill bara sätta mig ner och grina som ett litet barn. Sedan finns det ju såklart inga sittplatser, så var ska jag sitta? Släpar mina 30kg till en plats jag hittar efter 20 minuters letande och rör mig inte ur fläcken. Koffeinbristen pumpar i huvudet, försöker att distrahera mig med att läsa, glo på folk, lyssna på musik.

På tåget igen, militärpressar upp 20-kilosväskan och stryker nästan med på kuppen. Sätter mig ner. ÄNTLIGEN på tåget. Blir SENT såklart. Tragglar mig framåt, och somnar då och då. Skönt att somna samtidigt som det är jäkligt läskigt, tänk om någon plockar ens väska? Man råkar sova förbi sin station? Ja, det skulle ju vara en höjdare eller hur.

ÄNTLIGEN i Morbegno. Släpar mina 30kg de sista 700metrarna till lägenheten. Nej, ingen har brutit sig in i allafall. Dock är min cykel BORTA! WTF??!! ÅHHHHH

Efter 11h utan koffein och 10h på resande fot vill inte Miranda upptäcka ytterliggare ett problem! Snodd? Nej, det var ju fest här innan, kanske någon som ställt undan den? Fåt bli detektiv Kitty sen. Stapplar upp i lägenheten, utmattad, och slänger in väskorna. Kaffe, kaffe KAFFE!??!! Väska, pengar och närmaste fik!

Kalaset kostade 2.15 euro. Lite bättre humör bara det...

Blev en capuccino med extra chokladbitar för att muntra upp mig. Jag som har bärjat tycka att det är enkelt och smärtfritt att resa. Nej nu ändrar jag mig. Ska gå och lägga mig nu..