Jag var ganska låg innan tjejerna kom, men de drog ju upp mitt humör riktigt bra. Är dock tillbaka på ruta ett igen. För första gången sedan mitt Italien-äventyr känner jag redan vecka 1 i Italien att jag VERKLIGEN längtar til Sverige. Efter Markus, syster, mamma, och resterade familj såklart. & inte bara pga kylan...
Tog en 1,5h promenad efter jobbet och försökte reda ut mina tankar. Vad vill jag? Vad vill jag? Italien.. Sverige?
Jag tror att jag känner mig lite splittrad och stressad med att känna längtan efter Sverige men samtidigt känna jobbstressen när jag är där, lägg även till det examensjobb jag ska ha klart i början av december.. som tar kål på mig lite..
Kände för en stund sedan att nu får det räcka. Inte göra vad som är bra och prestera hela tiden, utan känna efter och se vad jag verkligen VILL.
Men jag vill nog lite för mycket som vanligt.
Nu ska jag lyssna på Eva Cassidy's Field of golds och försöka varva ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte alltid lätt att veta vad man vill...men en sak vet jag och det är att Eva Cassidy är så himla bra! Kram
SvaraRaderaVissa perioder àr mer stressande ocn nàr man vet att det bara àr fòr ett tag, gàr det làttare.
SvaraRaderaDu kommer nog underfund med vad du vill. sverige finns alltid kvar...likasà Italien!
Ja, jag hàller med sàdana perioder finns alltid. Nàr det kànns riktigt mòrkt brukar jag sàtta upp lite màl som typ, kànner jag fortfarande sà hàr om x mànader dà byter jag jobb, flyttar etc. Dà vet man liksom att man bara màste kànna sà en viss period, samtidigt som man ger det en àrlig chans fòr sig sjàlv...
SvaraRaderaKram fràn hobby-psykologen ;)