onsdag, september 16, 2009

Det här med arbete

I Sverige är vi ju vana vid 6 månaders provanställning och därefter fast anställning. Satt och diskuterade detta med kollegor för ett tag sedan och fick mig en chock när de beskrev hur man gjorde på mitt företag (och då är de uppenbarligen snälla ägare på mitt företag om man jämför med andra italienska företag).

Det är vad jag hört; Här så blir det fast anställning när ett kontrakt förnyas för andra gången. Vad jag förstod på anställningsintervjun handlar det om två perioder på 6månader. Enligt kollegor skall det alltså vara MINST 2 perioder på 6 månader. Men varje period kan också vara så lång som 1 år. Så du kan arbeta här i 2 år utan att få fast anställning.

Här har det varit ganska fula mot de anställda dessutom. När min kollegas kontrakt förnyats 1 gång och var på väg att ta slut igen (dvs på gång mot förnyelse nummer 2); istället för att då förnya det igen (så han fick fast anställning) så sparkade de honom; lät honom jobba svart en månad och gav honom ett nytt kontrakt. Det nya kontraktet innebar 6 mån ytterliggare provjobb..och sedan, vem vet vad?

Man kan ju hålla på så i evigheter ju?! En annan kollega vars kontrakt var på väg att ta slut fick bli frilansare en månad (dvs egen) för att sedan få ett nytt kontrakt med provanställning.

Varför går folk med på det här då? Jo, mina kollegor har inte så stort val, de trivs, arbetssituationen här uppe i bergen är inte den bästa; de vill inte sitta och pendla 2 h till Milano varje dag för ett liknande eller sämre jobb. De är rädda helt enkelt, rädda för att förlora sina jobb.

Jag säger åt de att argumentera för fast anställning. För hur ska de någonsin kunna slappna av på jobbet annars? Som det är nu kan se ju få gå dag in och ut utan att få fast jobb. Å sedan, företaget, hur kan de driva verksamhet med personal som går runt och är rädda för att förlora jobbet? Svar; för att de kan? För att de tjänar på det?

Knivig jäkla situation de har.

Mitt kontrakt går förresten ut 31 december. Undra vad som händer?

Jag vet inte ens vad jag vill längre. Stanna? Stanna inte? Stanna? Stanna inte? Stanna?

17 kommentarer:

  1. Pà Sicilien existerar knappt fasta kontrakt. Dock sà verkar jag kamma hem ett snart...:=) Jag tror du kan vara lugn, du fick ju t.o.m. cred fòr ditt fina arbete du gjort i Sverige! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag hàller med om att det àr fel pà alla sàtt och vis. Men jag har àven fàtt det fòrklarat fòr mig varfòr... Tydigen àr det nàmligen nàst intill omòjligt att sparka en person efter den har blivit anstàlld, iallafall om fòretaget har mer àn (tror det var) 10 anstàllda. Dàrfòr àr det àven vanligt att en person som skòtt sig riktigt bra under provanstàllningstiden utnyttjar denna trygghet efteràt...

    SvaraRadera
  3. Det är så i hela Italien, situationen för unga är jätte dåligt. Man nästan aldrig får en fast anställning, och ofta arbetar man GRATIS i Italien. Du kan inte tro på det, men många får "stage" och inte pengar. Och många får "co.co.co" som betyder att du har inga rättigheter men måste bara jobba (utan semester, sjukpengar, a-kassa etc...). Därför att 85% av mina vänner på universitet arbetar nu utomlands. Det finns inte respekt för anställda i Italien, och arbetsgivare kan inte se i framtiden, bara nu, och pengar, pengar, pengar.

    Och du förstår varför man kan inte bo ensam efter skolan, varför man kan inte skaffa en familj... "l'Italia non é un paese per giovani". Jag säger alltid, Europa för att jobba, Italien (sällan) för semester.

    Helly är rätt också, om företag har mer en 15-18 anställda är det virtuell omöjligt att sparka, även om man gör ingenting. Facket försvar vem arbetar inte, och hjälper inte unga som vill börja att jobba. Och nu tycker ingen om dom, och det är en synd eftersom facket borde hjälpa.

    SvaraRadera
  4. Tyvärr förekommer detta i Sverige också, kanske inte i lika stor utsträckning, men titta på min arbetsplats... Det finns folk som har jobbat där långt över 2 år, och som fortfarande inte har fått en fast anställning. Verksamheten går runt på timmisar. Jag skulle nog inte jobba där om jag inte ville vara timmis, man kan ju inte ta lån för att köpa lägenhet eller ngt sådant. Illa!

    SvaraRadera
  5. Linnea har ràtt. Det fòrekommer ofta i Sverige med. Under min tid som chef har jag sett en hel del som inte bubblar upp pà den politiskt korrekta ytan. Pà min arbetsplats hàr pà Sicilien ska de gòra om alla kontrakt, och nàgra kommer att fà fast anstàllning med allt vad det innebàr. Sverige àr bra nàr man jobbar och alla gòr sitt, men nàr det blir problem, sà àr lòsningsfòrmàgan obefintlig fràn bàda parter.

    SvaraRadera
  6. Okej, nu har jag fått ännu mer info. Jag kan börja se båda sidor om saken nu, det är såklart att även arbetsgivaren måste känna trygghet till sina anställda, och om många sköter sig under provanställningen, blir anställda och sedan beter sig åt helvete, som Helly sa, - såklart man blir rädd som arbetsgivare.

    Snacka om ond cirkel. Jag förstår att majoriteten av dina klasskamrater jobbar i Europa Ale, och att du jobbar i Sverige. Och visst Linnea, finns samma sorts problematik i Sverige.. dock inte så farlig som här i Italien. Vi satt ju aldrig på fiken och diskuterade risken med att tvingas jobba svart en månad.. ;)

    Hur gör man egentligen, hur kan man egentligen för jobba i Italien?

    Från min sida av saken handlar det absolut inte om att få fast anställning. Mitt första steg är förlängning.. om det nu sker. Vediamo (blink till Ale pga tidigare) che cosa succede. Och avslutninsgvis grattis till Johanna som överlevde sin kund :)

    SvaraRadera
  7. Kan inte ràka bli att tillàgga att personen som skàller pà bilden pàminner mig vàldigt om nàgon ;-)

    SvaraRadera
  8. Det finns ettenkel svar, man har bara semester i Italien : )

    Tack för blinken!

    SvaraRadera
  9. Ska bara sàga en sak till och sen lovar jag att knipa mun:=) : En chef avskedar aldrig en anstàlld som gòr ett bra jobb. Ett bra jobb betyder: gòr sina arbetsuppgifter+làgger in en extra "bonus" ibland, samarbetsfòrmàga, egna initiativ och allmàn positiv instàllning. Vi har ocksà resultat att visa uppàt. Hoppas du fàr fòrlàngt, det àr jag bombis pà! Kram

    SvaraRadera
  10. =>Helly, visst ser de ut som italienare också? :)

    =>Ale, där slog du huvudet på spiken (modo di dire.. ;)

    =>Johanna, du vet att du får prata så mycket du vill. Jag instämmer helt med dig, även om det här med egna initiativ känns mer något eftertraktat i Sverige, och inte här. Förlängning we'll see. Kommer ett inlägg om mina tankar när jag orkar sätta de på pränt!

    SvaraRadera
  11. Jag kan se att ni har inte haft så mycket erfarenhet med italienska chefer. Det är viktigt att göra ett bra jobb, men det är viktigare att vara snäll och säga alltid "ja" till bossen. Tyvärr...

    SvaraRadera
  12. Ale: stàmmer inte 100%. De vill hòra vad bl.a. jag har att sàga. Kanske min arbetsplats skiljer sig fràn màngden dà. Samma sak var pà mitt fòrsta stàlle...Samma sak i Rom...

    SvaraRadera
  13. Det är vad de visar dig att de vill höra ; )

    SvaraRadera
  14. Alltså det jag måste säga är att jag har insett att det är viktigare här att man går undan för chefen, säger ja och typ "spelar" den perfekta anställda. I Sverige känns det mer som om de är ute efter att se resultat och inte hur du beter dig framför chefen. I Sverige kan jag slappna av mer och fokusera mer på mitt jobb. I italien måste jag fokusera på jobbet men samtidigt vara aktsam med vad jag ssysslar med framför chefen / vad jag har på mig / hur mycket jag "tjoar" osv. Men samtidigt vill jag inte ändra på mig själv för någon annan så jag försöker vara som jag vanligen är i den mån det går. De andra å andra sidan - de spelar sin "roll" på jobbet fullt ut, går undan för chefen, håller tyst osv.

    Nästan ett inlägg ju ;)

    SvaraRadera
  15. Miranda sa vad jag tänker på efter 27 år av erfarenhet i Italien... bra sagt, jag håller 100% !

    SvaraRadera
  16. Du kommer förhoppningsvis att veta då hur du vill göra min kära :)

    SvaraRadera