eller inte. Men jag pluggar.
Jag har gått och köpt mig min första italienska bok. Det är Twiligt av Stephanie Meyer, jag har redan läst den på engelska, så jag tänkte att det borde ju inte vara några problem att förstå. Det är det inte heller.
Jag skulle kunna läsa den rakt upp och ner, men jag är en riktigt duktig student; slår upp allt jag inte förstår/är tveksam kring. Skriver ut grundformen och ser om jag kan böja ordet osv. Blir fascinerad över hur roligt mycket stavas och lägger det på minnet.
Jag förvånar mig själv när jag inser hur jäkla bra jag läser italienska. För skrift har jag knappt pluggat. Knappt något alls ju.
Förvånade? Jo, jag tänkte dra min konstiga italienska bakgrund för er nu...
Skriver i marginalen, jag är pluggis igen ;)
Jo det började en härlig dag när min mamma blev övertalad av en väninna att åka till Perugia och plugga italienska. Iväg bar det av, och den månaden blev det bästa hon har gjort (ja, det resulterade ju i mig, min syster och bror - fast det visste hon ju inte än). Hon träffade Thia (min papps) och blev förälskad. Sedan blev det av - och - till -boende i Italien resp Sverige några år innan graviditeten och de valde att bosätta sig i Sverige. Pappa har alltid pratat italienska med mig, och mellan mina föräldrar har det alltid pratats italienska. Min mamma har alltid pratat svenska. Konstigt? Nej inte ett dugg tycker jag :)
Så förståelsen har alltid funnits, jag har ju alltid hört italienska. Pratet då? Nja, vi, syrran, brorsan och jag, har alltid svarat på svenska, så när vi var små kom vi aldrig igång och pratade italienska. Vi har alltid förstått perfekt, men pratat NOLL. Förklara det för någon utomstående har alltid varit komiskt. Ingen förstår riktigt.
Så med perfekt förståelse och noll kunskap om skrift, konjungtiv, tidsformer, osv börjar jag italienska steg 1 på gymnasiet. Inser snabbt att jag är mycket bättre och får börja italienska steg 2 direkt. Har aldrig lärt mig böja verb eller skriva ens ett brev, men förstår och pratar bättre än någon utav dem. Böja verb? Äh, jag sa bara vad som lät rätt i huvudet. När jag väl började plugga former och ord så gick det snabbt. Vad någon behövde repetera 5 ggr läste jag 1 gång, på något sätt så fanns redan kunskapen där, det svåra var bara att plocka fram den.
Men så frustrerande det kan vara att vilja säga något och man hittar inte orden, men MAN KAN JU DEM. gaaah jobbigt. Gör 100p italienska på ettan på gymnasiet och 2 ÅR efter kursens slut åker jag till Perugia för en månads instensivkurs.
Kommer dit, har glömt allt vad skriva heter såklart, och får göra ett skriftligt och muntligt test. Gör ett dåligt resultat och hamnar med nybörjare (jag är ju nybörjare på att skriva) men på mitt muntliga test säger läraren "Men oj vad du pratar bra, du måste upp bland grupperna". Så snackar mig till en grupp där jag skriver sämst och pratar bäst. Weeiird.
Men som sagt, jag lärde mig otroligt snabbt. Var ju tvungen, man ville ju inte göra bort så på undnervisningen ju.
Pratade nästan flytande när jag åkte hem okt 2007, och tänkte "Nu, nu jäklar måste jag bara prata italienska när jag kommer hem!!" Ja, ehhmm not.
Vad händer sedan, jo jag söker ett jobb i Italien Feb 09, och har en anställningsintervju via skype 20 min på italienska, den första italienska jag pratat på 1,5 år! LÄSKIGT.
Åker ner på anställningsintervju, italienskan kommer ganska bra, inte flytande, men ändå helt ok. Lyckas ju få jobbet (som ni vet) och helt plötsligt är ALLT på italienska. Halleluja så livet kan förändras.
Italienska, italienska, italienska. Pratar på flytande nu utan hinder och som ni precis fått reda på så har jag köpt en italiensk bok som inte är för barn utan för ungdomar/vuxna. Jag hoppade liksom över det där första nybörjar - stadiet.
Så nu försöker jag få ikapp skriv/läs-kunskapen till nivån för förtåelsen och talet.
Det var allt, alla ni som orkade läsa har varit MYCKET DUKTIGA. Nu känner ni till min konstiga italienska-bakgrund. När folk frågar "Miranda, men hur kommer det sig att du pratar så bra italienska?" så vet de inte vad öppnar för pandora-ask ;D
Jag har gått och köpt mig min första italienska bok. Det är Twiligt av Stephanie Meyer, jag har redan läst den på engelska, så jag tänkte att det borde ju inte vara några problem att förstå. Det är det inte heller.
Jag skulle kunna läsa den rakt upp och ner, men jag är en riktigt duktig student; slår upp allt jag inte förstår/är tveksam kring. Skriver ut grundformen och ser om jag kan böja ordet osv. Blir fascinerad över hur roligt mycket stavas och lägger det på minnet.
Jag förvånar mig själv när jag inser hur jäkla bra jag läser italienska. För skrift har jag knappt pluggat. Knappt något alls ju.
Förvånade? Jo, jag tänkte dra min konstiga italienska bakgrund för er nu...
Skriver i marginalen, jag är pluggis igen ;)
Jo det började en härlig dag när min mamma blev övertalad av en väninna att åka till Perugia och plugga italienska. Iväg bar det av, och den månaden blev det bästa hon har gjort (ja, det resulterade ju i mig, min syster och bror - fast det visste hon ju inte än). Hon träffade Thia (min papps) och blev förälskad. Sedan blev det av - och - till -boende i Italien resp Sverige några år innan graviditeten och de valde att bosätta sig i Sverige. Pappa har alltid pratat italienska med mig, och mellan mina föräldrar har det alltid pratats italienska. Min mamma har alltid pratat svenska. Konstigt? Nej inte ett dugg tycker jag :) Älskade Perugia
Så förståelsen har alltid funnits, jag har ju alltid hört italienska. Pratet då? Nja, vi, syrran, brorsan och jag, har alltid svarat på svenska, så när vi var små kom vi aldrig igång och pratade italienska. Vi har alltid förstått perfekt, men pratat NOLL. Förklara det för någon utomstående har alltid varit komiskt. Ingen förstår riktigt.
Så med perfekt förståelse och noll kunskap om skrift, konjungtiv, tidsformer, osv börjar jag italienska steg 1 på gymnasiet. Inser snabbt att jag är mycket bättre och får börja italienska steg 2 direkt. Har aldrig lärt mig böja verb eller skriva ens ett brev, men förstår och pratar bättre än någon utav dem. Böja verb? Äh, jag sa bara vad som lät rätt i huvudet. När jag väl började plugga former och ord så gick det snabbt. Vad någon behövde repetera 5 ggr läste jag 1 gång, på något sätt så fanns redan kunskapen där, det svåra var bara att plocka fram den.
Men så frustrerande det kan vara att vilja säga något och man hittar inte orden, men MAN KAN JU DEM. gaaah jobbigt. Gör 100p italienska på ettan på gymnasiet och 2 ÅR efter kursens slut åker jag till Perugia för en månads instensivkurs.
Kommer dit, har glömt allt vad skriva heter såklart, och får göra ett skriftligt och muntligt test. Gör ett dåligt resultat och hamnar med nybörjare (jag är ju nybörjare på att skriva) men på mitt muntliga test säger läraren "Men oj vad du pratar bra, du måste upp bland grupperna". Så snackar mig till en grupp där jag skriver sämst och pratar bäst. Weeiird.
Men som sagt, jag lärde mig otroligt snabbt. Var ju tvungen, man ville ju inte göra bort så på undnervisningen ju.
Pratade nästan flytande när jag åkte hem okt 2007, och tänkte "Nu, nu jäklar måste jag bara prata italienska när jag kommer hem!!" Ja, ehhmm not.
Vad händer sedan, jo jag söker ett jobb i Italien Feb 09, och har en anställningsintervju via skype 20 min på italienska, den första italienska jag pratat på 1,5 år! LÄSKIGT.
Åker ner på anställningsintervju, italienskan kommer ganska bra, inte flytande, men ändå helt ok. Lyckas ju få jobbet (som ni vet) och helt plötsligt är ALLT på italienska. Halleluja så livet kan förändras.
Italienska, italienska, italienska. Pratar på flytande nu utan hinder och som ni precis fått reda på så har jag köpt en italiensk bok som inte är för barn utan för ungdomar/vuxna. Jag hoppade liksom över det där första nybörjar - stadiet.
Så nu försöker jag få ikapp skriv/läs-kunskapen till nivån för förtåelsen och talet.
Det var allt, alla ni som orkade läsa har varit MYCKET DUKTIGA. Nu känner ni till min konstiga italienska-bakgrund. När folk frågar "Miranda, men hur kommer det sig att du pratar så bra italienska?" så vet de inte vad öppnar för pandora-ask ;D
Bästa sättet att lära sig! Tack vare italienska tidningar och böcker som jag inte förstod ett jota av i februari gör att jag idag kan ringa leverantörer och myndigheter utan problem! Bara köra på Italiana Falsa! :=)
SvaraRaderaDu har så rätt fellow Italiana Falsa ;D
SvaraRadera:) Låter fantastiskt att få ett extraspråk i bagaget bara sådär, det ska du vara lycklig över!
SvaraRaderaJag har kommit fram till att danska är total gröti helgen, det går inte att förstå sig på. Hanna och jag drog på utomhuskonsert och då de pratade danska OCH sedan tog in artister som sjöng på danska gav vi upp. Kaosspråk :P
Italienska däremot och franska, det låter så vackert då det pratas :)
Så himla coolt! Önskar att jag haft likadan utveckling med min tjeckiska...tyvärr pratade inte min mamma tjeckiska med mig som liten så jag fick ta upp det som äldre och då var det mycket svårare...
SvaraRadera=>Elin, danska ÄR grötigt! Jag och pojken åkte på utflykt med en dansktalande guide en gång, herregud jag förstod noll :(
SvaraRadera=>Petra, jo jag förstår vilken tur jag faktiskt har haft, även om jag var frustrerad förut för att jag inte fått perfekt italienska av mina föräldrar.. men nu vet jag bättre, och är tacksam. Hur går det med tjeckiskan nu då? :)