Så orättvist

Jag vet knappt hur jag ska formulera mig. Livet är inte rättvist, och just nu känns det overkligt. Lilla Oskar, det är inte ok! Grät igår när jag fick samtalet. Han var ju bara 8 år, jag kan inte riktigt förstå det. Minnena i huvudet går tillbaka till i somras när pojkarna var med oss ute på landet och spelade fotboll. Eller när jag för många år sedan var barnvakt och sprang omkring med dem på baksidan av huset. Lilla Oskar, du hade ju knappt börjat livet. Det ska inte hända såhär.. Tragiskt är bara förnamnet.

Det får en att förstå hur pass skört livet verkligen är. Och orättvist.

För att förstå mer
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4198929.ab